playcold

Det känns som att jag har färdats 30 år fram i tiden. Det är fredagkväll, jag går omkring hemma, osminkad, i tights och luvtröja med håret uppsatt i en knut. Jag har tvättat, städat och gjort både frukost och lunch till imorgon. Min nacke är stel och ond och framför allt är jag trött efter en krävande arbets- och träningsvecka. Mina öron tjuter à la tinitus och jag gnäller på allt och alla. Det är bara bitterheten som saknas för att göra mig till en fullfjädrad surkärring. Jag hoppas verkligen inte att det här är detta öde jag går till mötes.

Nya tag imorgon, uppstigning 06.00 för avresa till Luleå och inte hemkost förrän runt 23.00. Ändå ultimat sätt att spendera den enda riktiga helgdagen.. sa jag att jag inte var bitter?

Trevlig helg!

Razorlight - In the morning

Idag har tre personer lyckats förgylla min dag utan att egentligen göra något speciellt och en har gjort det motsatta, vilket börjar bli lite av ett återkommande tema. Min bror som är gjord av sten chockade och uppmärksammade det som tagit ett år för honom att uppmärksamma, än finns det hopp. Det värmde ändå lite.

Idag på gymmet var det som vanligt jag och 15 killar. Jag har för länge sedan kommit över att dom tar tio gånger mer än mig i bänk och deras smått roade blickar när man själv kämpar med mjölkpakets liknande vikter. Jag var mitt inne i några kämpiga benböj när den sedvanliga musiken (Mix Megapol 107,0) plötsligt dog. Ljudet av Idol-Marcus härliga stämma men dåliga låt förbyttes mot mindre härliga stönanden från höger och vänster. Okej att 120-kilos-knuttarna lyfter liite mer än mig men måste man låta som att man ska på att spricka när som helst för det? Jag blir rädd. Själv vågar man ju knappt andas i ett sånt där läge med rädsla för att höras mer än någon annan och är på riktigt nära att spricka av andnöd istället. Dessutom blev det ungefär dubbelt så jobbigt med mina egna, redan jobbiga benböj när man måste höra hur jobbigt alla andra tycker att det är. När alla de 15 sedan började dra igång ordentligt med sitt stönande/brölande/skrikande och dessutom i otakt stod jag inte ut längre utan tog mitt pick och pack och gick. Sensmoral: glöm aldrig ipoden hemma.

Nu är det bara torsdag, fredag och sen Helg. Vilket dock innebär besök i Luleå och därav en (förmodligen) lugn sådan. Förra lördagen var smått fantastisk då det som började som en lugn hemmakväll med melodifestivalen och egengjorda chokladbollar slutade med en vända på krogen och än sån vända sen. Dom som inte blev kära ute blev åtminstone kära framför tv:n i Måns och Sebbe, det är bara att välja.

Rätt givande helg ändå. Årets händelse, huh? Jag och Linda har kommit fram till ett och annat, parmiddagar nästa? Under tiden röjer jag och Anna på krogen, går inte att misslyckas. Eller?

Även en ny storseger hanns med, 70-23, serieseger nästa?

Jobb-träning-sömn i väntan på nästa fest-träning-match.

Halvtråkigt inlägg? I make it up.

Moneybrother - reconsider me