Jepp
Jag har försökt få tag på Jesper Blomqvist hela dagen. Han är tränare i Enköping numer och vi skulle prata om några provspelare som är där. Hur som helst var jag lite nervös, det är ändå Jesper Blomqvist vi pratar om. Lite av en levande legend, Umeås stolthet, tyyp. Men när han ringde upp mig och och hans mjuka röst mötte min öron påmindes jag om vem Jesper faktiskt är. Han kan inte vara sur, han kan inte skälla ut någon, han är liksom bara snäll.
Marra har anlänt
Jag: fan, nu får jag lite ångest över att jag inte har tränat idag...
Marra: för att du kollar på det här skitprogramet?
Tio minuter och några viktnedgångar senare:
Marra: fan, vad jag känner mig otränad alltså!
Jag: för att du kollar på det här skitprogrammet?
Om inte
Ibland är det jobbigt att vem som helst kan läsa ens blogg. Man kan liksom inte skriva vad som helst. Jag menar, annars kunde jag ju ha skrivit saker som att jag läser kommande kurslitteratur innan jag ska somna, eller att en på mitt jobb är snygg, eller att jag inte längre är "kär" i min fantasi av en viss hockeyspelare, eller en jävla massa annat som händer i mitt otroligt galet spännande och intrigrika liv. Om inte vem som helst kunde läsa, som sagt.
Uppis
Om någon undrar hur Uppsala är så är det fint. Bokstavligen talat fint, precis som alla säger. Men annars är det lite ensamt, inte så att jag lider av det eftersom jag jobbar cirkus 80 procent av min vakna tid, men ändå. Jobbet är kanon, om än stört stressigt emellanåt. Och speedway is my new thing.
I like it









Year after year ...
Är första orden. Alla säger att jag måste se den på bio, men det skiter jag i. Här och nu ska jag se årets mest hypade film på min lilla bärbara dator, and you can't stop me.
Till minne av..
Förra årets midsommar är en riktig klassiker. Väder, aktiviteter, krans, kläder, mat, dryck, musik, sällskap, allt var klockrent (bortsett från det där med kameran då). Dessutom var både den roligaste och galnaste midsommaren någonsin, och jag tror att alla deltagare håller med. Årets upplaga var inte lika rolig, och inte lika galen heller. Jag satt själv på jobbet i åtta timmar utan en jordgubbe i sikte. Det fick mig liksom att inse vilken lycklig midsommar det var, bara för att vara lite sentimental.
Dagens citat:
Sexblogg och kändisskap nästa
inus säger: fan va klockrent
linus säger: gör om den till SEXBLOGG nu
linus säger: Avslöja allt du gör i uppsala
Malin säger: haha
linus säger: Igår var jag på krogen, jag var så jävla kåt, så jag hade sex med en snubbe på krogen.
linus säger: GÖR DET NU
linus säger: LJUG
linus säger: Länka
linus säger: bli känd
Malin säger: haha, jag vet inte om jag vill bli känd linnet!
linus säger: Lugnt krönika i metro varje tisdag
linus säger: det är ju toppen
Uppsala dag 1 & 2
Jag hatade det i två timmar. Uppsala alltså. Men efter att jag hade gråtit ut lite kändes det bättre. Och nu känns det nästan bra. Eller i alla fall okej. Har hittills bara haft inskolning och det har skett relativt smärtfritt och utan några större missöden. Och alla är verkligen jättejättejätte trevliga, faktiskt. Men det är på fredag det är upp till bevis, då gör jag min första riktiga dag själv. Och när jag själv menar jag verkligen själv. Midsommarafton gör nämligen att alla är lediga, alla utom webben, det vill säga jag. Det känns verkligen fantastiska att vara själv första dagen på nya jobbet, men va fan, det värsta som kan hända är att det går åt helvete (mitt nya motto).
För övrigt har jag idag, för första gången i hela mitt liv, varit på speedway. Det var ändå sjukt kul. Fick se min gamla barndomsidol, eller nåja, en av de få speedwayförare jag kan förutom Tony Rickardsson, Greg Hancock live. Och så har jag varit i Eskilstuna, bara det är stort.
Hej då 2
Sista riktiga kvällen i Umeå var, som synes, både rolig och dimmig, trots en lite trög start efter mål i 92:a minuten.












I surrender
Sista kvällen i Umeå ska jag heja på Sverige, umgås, dansa och dricka vin. Det kommer att bli bäst bara. Lika bäst som sommar alltid är. Trevlig kväll.
I can breathe again
Innan jag flyttade till Sundsvall var jag orolig för hur allt skulle bli, för hur alla skulle vara. "Alla" visade sig vara bäst. Men nu ska jag flytta till Uppsala och jag tror faktiskt inte att det kommer att bli lika bäst. Det är skillnad på att börja jobba och börja plugga, man lär liksom inte känna folk på samma sätt. Dessutom slog det mig, när jag läste igenom min blogg, att jag har haft några sjukt bra sommrar i Umeå de senaste åren och jag skulle gärna ha en till i år. Jag har ingen lust att lämna kompisar och familj för en stor tom lägenhet i ett jävligt okänt Uppsala. Jag har ingen lust med dagar fyllda av prestationångest.
Jag vet att det är ett sjukt bra jobb, att jag borde vara glad och inspirerad av att få jobba med det jag vill på en stor och bra tidning. Men jag ser det inte så. Efter besöket i Uppsala i tisdags åt ångestmonstret nästan upp mig. Det är en stor, seriös tidning men riktigt duktiga journalister, det är liksom inte Dagbladet (no offense) och jag vet ärligt talat inte om jag fixar det. Jag blir så osäker att jag inte ens vet om det är det här jag ska syssla med. Men å andra sidan är det väl det jag ska testa nu, och det kan ju inte gå mer än åt helvete. Det värsta som händer är att jag svartar ner Mittuniversitetets journalistutbildnings rykte och aldrig mer får komma tillbaka Uppsala Nya Tidning. So what...
Björn & min bror


Lika som bär


Den 777:e mannen
Hej då.
Om jag överlever bloggar jag inom kort, om inte, farväl.
Sommarlov
Sista dimmiga Sundsvalls natten på ett bra tag.