One night to speed up truth
Jag har en känsla av att det är aningens otaktiskt att skriva blogg klockan 03.58 på natten efter en utekväll. Men det är väl kanske då sanningen kommer fram så.. grattis till er.
Jag börjar verkligen inse att jag behöver lite spänning i mitt liv och eftersom att ingenting spännande sker får man ta saken i egna händer. Spänning kan ju skapas på lite olika sätt, man kan t.ex. hoppa bungyjump, resa till Afrika eller köpa en trisslott.. jag däremot valde att lämna ut mitt nummer (det ska tilläggas att jag (nästan) aldrig lämnar ut mitt nummer till någon) till en gangster. Smart? Kanske inte jätte. Tur för mig är väl iaf att han förmodligen aldrig kommer att ringa. Frågan är ju bara vad jag gör om han ringer? Spännande, visst.
"Am I a fool to think that there's a little hope?" undrar Lenny och jag med för den delen.. svaret är nog dock ja, you're a fool. Men men.. som Sara skulle ha sagt: "the heart wants what it wants", kloka ord.
Innan jag blir brutalt ärlig är det bäst att vi slutar, tjing.
Jag börjar verkligen inse att jag behöver lite spänning i mitt liv och eftersom att ingenting spännande sker får man ta saken i egna händer. Spänning kan ju skapas på lite olika sätt, man kan t.ex. hoppa bungyjump, resa till Afrika eller köpa en trisslott.. jag däremot valde att lämna ut mitt nummer (det ska tilläggas att jag (nästan) aldrig lämnar ut mitt nummer till någon) till en gangster. Smart? Kanske inte jätte. Tur för mig är väl iaf att han förmodligen aldrig kommer att ringa. Frågan är ju bara vad jag gör om han ringer? Spännande, visst.
"Am I a fool to think that there's a little hope?" undrar Lenny och jag med för den delen.. svaret är nog dock ja, you're a fool. Men men.. som Sara skulle ha sagt: "the heart wants what it wants", kloka ord.
Innan jag blir brutalt ärlig är det bäst att vi slutar, tjing.
Cold as ice
Av någon anledning får mina inlägg alltid en rubrik på engelska, det är bara så det blir. Det är väl emellertid aldrig fel att vara lite international.
Idag tog jag och Hannah, med sorg i hjärtat, ett tårfyllt farväl av våran BPF-era, det gör ont. Som plåster på såren föreslog Hannah ett dopp i nydalasjön och jag är inte den som bangar. Det hela förvandlades dock till en mardrömsupplevelse utan dess like. Hannah, som är lite rädd för vatten (förmodligen det där med isvaken) skulle besegra sin fobi genom att hoppa ner från bryggan. Givetvis skulle jag hoppa i först så att jag kunde agera livräddare om så behövdes. Låt oss säga, för att göra en lång historia kort, att jag låg och plaskade i 15 minuter innan jag hackandes tänder och kall ända in till benen gav upp allt hopp om Hannah. Antalet övertalningsförsök för att få henne att hoppa i, liksom löften om detsamma från hennes sida är oräkneliga men hoppet uteblev ändock. Besvikelse. Det enda jag fick med mig hem var en stelfrusen kropp som inte har tinat än.. så mycket för "plåster på såren".
Det finns, som ni kanske redan förstått, både fördelar och nackdelar med att umgås med Hannah. En annan nackdel (?) är att man, vare sig man vill eller inte, blir en Westlife-nörd. Det går utför. Efter lite dividerande bestämde vi oss för att utnämna "If I let you go" med ovannämnda till dagens låt, den går rakt in i hjärtat, hah.
BPF for life, peace out!
Summer in the city
Det är verkligen äckligt skönt med sommar och ledighet. Det förstnämda har jag mer än gärna året runt, eller åtminstone 80 procent av det. Sen kan resterande 20 procent delas ut på övriga årstider, det vore ultimat. Jag bor nog i fel land.
Veckan har varit alla tiders med sol, bad och fotboll och helgen fortsätter på samma bana. SMHI hade visst lovat 13 grader och moln/regn inför helgen men Gud ville annorlunda och jag bara tackar och tar emot.
Mina tre vita veckor förvandlades igår snabbt till två. Man vill ju inte vara den som är den så det är klart att man bjuder till. Det är ju trots allt sommar. Egentligen, varför nånsin vara vit? Det är ju brun man vill va, ha ha.
Från ett tråkigt skämt till ett annat "skämt": gårdagskvällen, det är sällan man skådar sådana intriger alltså. Vissa kan verkligen det här med att ställa till det för sig men det är ganska roande. Triangeldraman till höger och vänster gillar vi.
Förresten så har jag blivit kär och vad än Sjögge säger så är jag ingen BPF, kärlek kan sträcka sig över alla gränser och åldrar you know, hah.
Dagens låt: The Souns - Rock'N Roll
Shake that ass, ciao!
Veckan har varit alla tiders med sol, bad och fotboll och helgen fortsätter på samma bana. SMHI hade visst lovat 13 grader och moln/regn inför helgen men Gud ville annorlunda och jag bara tackar och tar emot.
Mina tre vita veckor förvandlades igår snabbt till två. Man vill ju inte vara den som är den så det är klart att man bjuder till. Det är ju trots allt sommar. Egentligen, varför nånsin vara vit? Det är ju brun man vill va, ha ha.
Från ett tråkigt skämt till ett annat "skämt": gårdagskvällen, det är sällan man skådar sådana intriger alltså. Vissa kan verkligen det här med att ställa till det för sig men det är ganska roande. Triangeldraman till höger och vänster gillar vi.
Förresten så har jag blivit kär och vad än Sjögge säger så är jag ingen BPF, kärlek kan sträcka sig över alla gränser och åldrar you know, hah.
Dagens låt: The Souns - Rock'N Roll
Shake that ass, ciao!
Another day in a life
Idag har jag absolut ingenting roligt att förmedla. Om gårdagen var klockren har denna varit far from. Jag vaknade efter tre timmars sömn, uttorkad, illamående med en främling brevid mig (lugn, jag vet vad ni tänker). Mitt rum som alltid brukar ha samma temperatur som ett kylskåp hade nu helt drastiskt och oförklarligt höjt temperaturen till något som mer passar i en bastu. Till min lättnad insåg jag dock relativt snabbt att främlingen inte var så främmande, utan bara Sara som efter diverse regelbrott (vi skyller på alkoholen) följt med mig hem efter en halvbra/dålig utekväll. Efter att ha hinkat i mig litervis med vatten lyckades jag iaf. somna om i hopp om att vakna pigg och fräsch ett antal timmar senare. Som så många gånger förr förblev det just bara förhoppningar. Jag har mått värre än jag förtjänar hela dagen och ställer mig verkligen frågande till varför jag bestraffats med en sån här dag? Kanske var det gårdagens stölder, in that case, förlåt mig Gud.
Nåja, imorgon är en annan dag. Och nu tar jag 3 vita veckor, vem är med mig? Någon? Inte?
På återseende.
Nåja, imorgon är en annan dag. Och nu tar jag 3 vita veckor, vem är med mig? Någon? Inte?
På återseende.
A day in a life
Imorse skulle jag stiga upp tidigt, det var planen.. och guess what? Jag steg upp tidigt! Tack vare Lotta som ringde och väckte mig (enligt överenskommelse) klockan 8.45. En halvtimma senare var jag nere på gymmet för en snabb workout. Sedan kilade jag vidare till staden och trots att min plånbok stängt förbjudit mig att inhandla något slutade det med att jag gick hem med skor, diadem, tröja och två par shorts. Allt gick dock bara på 300 kronor så med andra ord kan nog jag och plånboken fortsätta vara vänner ett tag till. Ingen kan motstå sådana fynd, det förstår den också.
Resten av dagen spenderades på stranden liksom igår med Hannah. Hon hade taggat till och var redo för dopp redan efter en halvtimma.. vad hände? Väl nere vid vattnet var det inte samma spirit men det är ju en annan femma. Hannah klagade även hela dagen över hennes ryggont, det hade svidigt redan kvällen innan när hon duschade och nu gjorde det ont när hon låg. Jag föreslog att hon kanske hade bränt sig men Hannah bränner sig inte av den svenska solen. Himla mystisk åkomma hon dragit på sig alltså. Smärtan tilltog under dagen och till slut kunde hon inte ligga på rygg längre, även baken smärtade. Väl hemma utforskade Hannah sin rygg närmare och alldeles nyss meddelade hon mig via msn att hon "bränt sig som satan!!!" (av den svenska solen). I hate to say I told you so;)
För att dra ännu en anekdot från dagens händelser och min vän Hannah så måste jag för er som inte är insatta berätta att Hannah är lite, för att inte säga mycket into Milan Baros (en fotbollsspelare, för er som är ännu mindre insatta). Vi satt och skämtade om hur Hannah skulle komma i kontakt med Milan (ibland tror jag nästan att hon är seriös) när hon berättar att hon har hittat hans blogg på nätet. Jag föreslog att hon skulle skriva en kommentar/kärleksförklaring som han förhoppningsvis skulle nappa på. Jag ser hur Hannah plötsligt får något drömmande i blicken och efter en stunds eftertanke säger hon "vad skulle man kunna skriva?", och jag lovar, det fanns inget skämtsamt med den kommentaren. I samma sekund som hon sagt det insåg även hon hur illa det lät och båda brast ut i ett hysterisk gapskratt. Ibland kan Hannah vara riktigt rolig.
En klockren dag måste avslutas på ett klockrent sätt och ikväll ska det tydligen ske på Rex. Vet egentligen inte om det kommer att bli så klockrent men vi ger det en chans!
Nu ska jag iväg och dunka lite, later!
Resten av dagen spenderades på stranden liksom igår med Hannah. Hon hade taggat till och var redo för dopp redan efter en halvtimma.. vad hände? Väl nere vid vattnet var det inte samma spirit men det är ju en annan femma. Hannah klagade även hela dagen över hennes ryggont, det hade svidigt redan kvällen innan när hon duschade och nu gjorde det ont när hon låg. Jag föreslog att hon kanske hade bränt sig men Hannah bränner sig inte av den svenska solen. Himla mystisk åkomma hon dragit på sig alltså. Smärtan tilltog under dagen och till slut kunde hon inte ligga på rygg längre, även baken smärtade. Väl hemma utforskade Hannah sin rygg närmare och alldeles nyss meddelade hon mig via msn att hon "bränt sig som satan!!!" (av den svenska solen). I hate to say I told you so;)
För att dra ännu en anekdot från dagens händelser och min vän Hannah så måste jag för er som inte är insatta berätta att Hannah är lite, för att inte säga mycket into Milan Baros (en fotbollsspelare, för er som är ännu mindre insatta). Vi satt och skämtade om hur Hannah skulle komma i kontakt med Milan (ibland tror jag nästan att hon är seriös) när hon berättar att hon har hittat hans blogg på nätet. Jag föreslog att hon skulle skriva en kommentar/kärleksförklaring som han förhoppningsvis skulle nappa på. Jag ser hur Hannah plötsligt får något drömmande i blicken och efter en stunds eftertanke säger hon "vad skulle man kunna skriva?", och jag lovar, det fanns inget skämtsamt med den kommentaren. I samma sekund som hon sagt det insåg även hon hur illa det lät och båda brast ut i ett hysterisk gapskratt. Ibland kan Hannah vara riktigt rolig.
En klockren dag måste avslutas på ett klockrent sätt och ikväll ska det tydligen ske på Rex. Vet egentligen inte om det kommer att bli så klockrent men vi ger det en chans!
Nu ska jag iväg och dunka lite, later!
Inbrott, vel och kel
Det är skrämmande många som läser min blogg utan att jag vet om det.. bra eller dåligt? Och på tal om skrämmande så vågar jag inte sova ensam i mitt stora, läskiga hus inatt. Jag har för tusan sovit själv i veckor men så råkade jag surfa in på vk:s hemsida och läsa om inbrottstjuvar som brytit sig in i både hus och lägenheter och slagit sovande människor helt blodiga bara ett stenkast (eller kanske två beroende på hur långt man kastar) från mitt hus. Jag har varken lust att bli misshandlad eller få ovälkommet besök i sömnen så jag bestämde mig för att fly fältet, låta tjuvarna jobba ostört och få mig en god natts sömn hos mammsen istället (jag har aldrig påstått mig vara speciellt orädd). Jag skulle ändå sova något hos mamma i veckan så det passade ju onekligen bra. Två flugor i en smäll liksom.
Om jag får bli seriöst för en stund så har jag kommit fram till att jag ska försöka, utan att få panik eller livsångest, komma fram till vad jag vill med mig liv. Det är inte jättelätt när man inte ens kan bestämma sig för vad man ska göra i helgen (storjöyran eller inte!?). Jag har alltid varit rätt inne på det där med jounalistik men med dagens arbetsmarknad och blablabla är det kanske inte ett klockrent val. Jag brukar dock alltid säga till andra, lite sådär halvnördigt, att "man måste våga för att vinna". Kanske på tiden att jag börjar göra det själv. Jag och töntig och vill bli rik men egentligen kanske man borde vara ännu töntigare och tänka att "pengar är inte allt", ja I don't know. Ska man satsa på det man tycker är kul eller något man blir rik av? Helst både och säger jag, varför nöja sig med mindre? Tur att jag hinner vela ett tag till. Och angående storsjöyran så hoppas jag att hela festivalen regnar bort.. då kan jag sitta här hemma och må gott istället. Annars måste jag dras med samma ångest som efter Robbie, det är helst inget man gör två gånger.
Jag och Hannah var på beachen idag och Hannah fick sitt först dopp, hysteriskt roligt att se henne.
- Alltså jag är rädd för att om jag hoppar i direkt så får jag värsta choken!
- Haha, varför skulle du få det?
- Jag fick det när jag hoppade i en isvak!
Mm, risken finns ju alltid Hannah.
För övrigt måste jag bli bättre på att släppa saker.. jag tycker fortfarande att du är stört bra vilket stör mig. Speciellt eftersom det förmodligen mest är in my head.
Icke att förglömma:
Dagens låt: I'm from Barcelona - We're from Barcelona
Bye!
Om jag får bli seriöst för en stund så har jag kommit fram till att jag ska försöka, utan att få panik eller livsångest, komma fram till vad jag vill med mig liv. Det är inte jättelätt när man inte ens kan bestämma sig för vad man ska göra i helgen (storjöyran eller inte!?). Jag har alltid varit rätt inne på det där med jounalistik men med dagens arbetsmarknad och blablabla är det kanske inte ett klockrent val. Jag brukar dock alltid säga till andra, lite sådär halvnördigt, att "man måste våga för att vinna". Kanske på tiden att jag börjar göra det själv. Jag och töntig och vill bli rik men egentligen kanske man borde vara ännu töntigare och tänka att "pengar är inte allt", ja I don't know. Ska man satsa på det man tycker är kul eller något man blir rik av? Helst både och säger jag, varför nöja sig med mindre? Tur att jag hinner vela ett tag till. Och angående storsjöyran så hoppas jag att hela festivalen regnar bort.. då kan jag sitta här hemma och må gott istället. Annars måste jag dras med samma ångest som efter Robbie, det är helst inget man gör två gånger.
Jag och Hannah var på beachen idag och Hannah fick sitt först dopp, hysteriskt roligt att se henne.
- Alltså jag är rädd för att om jag hoppar i direkt så får jag värsta choken!
- Haha, varför skulle du få det?
- Jag fick det när jag hoppade i en isvak!
Mm, risken finns ju alltid Hannah.
För övrigt måste jag bli bättre på att släppa saker.. jag tycker fortfarande att du är stört bra vilket stör mig. Speciellt eftersom det förmodligen mest är in my head.
Icke att förglömma:
Dagens låt: I'm from Barcelona - We're from Barcelona
Bye!
Sunday bloody sunday
Jahapp, så var det söndag. Igår skulle jag sova länge, det var planen.. jag brukar aldrig misslyckas med mina planer, inte när det gäller att sova länge iaf. Problemet brukar snarare vara det motsatta. Så var dock inte fallet igår, klockan 10.30 ringde mobilen och väckte mig.. såklart (ska ju dock sägas, till Tovas försvar, att det var en ganska tacksam tid ändå.. kunde ju varit värre). Imorse var planen att jag skulle gå upp tidigt men morgon blev till dag och jag masade mig inte upp ur sängen förrän 13.20, då väckt av ännu ett telefonsamtal (dock kan ingen anklagas för tiden på dygnet här heller). Slutsatsen är helt enkelt att det inte är någon idé för mig att planera min uppstigning, det går ändå alltid åt helvete. Det är dock ytterst ångestladdat att stiga upp när man i vanliga fall både ätit frukost, lunch och nästan är redo för middag. Till mitt eget försvar måste dock sägas att om man går och lägger sig samma tid som man brukar gå upp så är det väl egentligen inte så konstigt att man sover länge. Jag gråter hur som helst nästan ögonen ur mig av lycka när jag tänker på att jag inte måste gå upp 5.00 imorgon, underbart! Anyway så ska jag nu när jag börjar min första lediga vecka gå upp senast 10.00 varje dag, it's a promise!
Jag har varit oerhört duktig idag faktiskt, fixat min CV, skrivit ett oemotståndligt personligtbrev och sökt några jobb så här går ingen arbetslös länge! hah. Och om alla nu mot förmodan skulle kunna motstå min otroliga charm så emigrerar jag till Norge.. bra plan, jag vet! Jag har ändå alltid sagt att en norrman är en bra man så det slutar nog med bröllop.
Nu är det för övrigt bara 3 veckor och 2 dagar kvar tills vi befinner oss i Barcelona, det kommer utan tvekan att bli Bäst.. ingen press.
Dagens fråga: Yran eller inte?
Dagens låt(ar): Lars Winnerbäck - du hade tid och ingen soldat
Ut och kut nu, tjarå!
Jag har varit oerhört duktig idag faktiskt, fixat min CV, skrivit ett oemotståndligt personligtbrev och sökt några jobb så här går ingen arbetslös länge! hah. Och om alla nu mot förmodan skulle kunna motstå min otroliga charm så emigrerar jag till Norge.. bra plan, jag vet! Jag har ändå alltid sagt att en norrman är en bra man så det slutar nog med bröllop.
Nu är det för övrigt bara 3 veckor och 2 dagar kvar tills vi befinner oss i Barcelona, det kommer utan tvekan att bli Bäst.. ingen press.
Dagens fråga: Yran eller inte?
Dagens låt(ar): Lars Winnerbäck - du hade tid och ingen soldat
Ut och kut nu, tjarå!
Sum up
Då var det slut, efter en lång dag och fem och en halv veckas "slit" är det over and done. Klockan 5.15 med 4 ½ timmars sömn i bakfickan gav jag mig i iväg på cykel i gryningen.. näe förresten, riktigt så dramatiskt var det inte.. det var snarare strålande sol, ingen gryning. Nåja, om inte annat så var det iaf ISkallt.. är det redan höst eller? Termometern visade 8 grader och jag laddade upp med vantar och diverse tröjor vilket visade sig vara ett ytterst klokt val.. även en mössa hade varit på sin plats!
Som väntat så kan en dag aldrig börja bra så pass tidigt på morgonen.. jag inledde med att få våran automatiska garageport i huvudet efter att ha missbedömt dess hastighet en aning. Det gjorde ont och jag tappade säkert några hjärnceller. Mer panikartat blev det dock när jag väl framme vid sjukhuset insåg att jag inte visste var ifrån bussen gick.. jag fick dock svaret när bussen kom farande två sekunder senare och jag var tvugen att ta några snabba löpsteg till andra sidan. Pank och halvsnål som jag är åkte jag på ungdomsbiljett, 18 kr istället för 35, ändå ett jävla kap! Jag känner mig ändå inte som en vuxen såå...
Det var en lång färd, där jag var helt ensam från start till mål, inte en kotte någonstans, jag och busschauffören liksom.. gemytligt. 5.55 anlände jag till jobbet, bara 35 minuter för tidigt.
Så började alltså min sista dag på jobbet och sen fortsatte den som vanligt.. jag lyckades dock hålla mig vaken hela dagen och fick dessutom tre timmars effektiv soltid så det var en rätt bra sista dag måste jag ändå medge!
Tanken var för övrigt att jag skulle ta avsked av min hunk idag.. han har inte jobbat på hela veckan så min förhoppning var att när jag öppnade dörren så skulle ha sitta där. Inklivandes genom dörren med städvagnen i högst hugg inser jag dock till min besvikelse att så är inte fallet.. istället för min hunk möts jag av raka motsattsen, no offense. Eller problemet var egentligen bara en sak, nämligen glasögonen.. jag har på riktigt i mitt tjugoåriga liv aldrig sett något liknande. Jag kan inte ens beskriva dom i ord men tro mig när jag säger att det var chockartat! Så besvikelsen byttes snabbt mot ett mindre skrattanfall och sedan en förundran över hur man kan välja att ha på sig något sådant. När jag väl samlat mig och satt igång med arbetsuppgifterna öppnas dörren och in kommer.. gissa vem? Jo, min hunk. Så var den dagen gjord. Efter att ha bländat mig med sitt vita leende försvinner han dock utan att varken ha friat eller gett mig någon kärlekförklaring.. helt heartbroken. Då tar dock, låt oss kalla honom "Glasögat", ton och det visar sig att han är en riktigt talker. På tio minuter visste jag helt plötsligt allt om hans liv och han visste hälften om mitt. Jag funderade på att göra en god gärning och tipsa om ett glasögonbyte så kanske han skulle ha lite bättre luck with the ladies men vid närmare eftertanken kändes det dumt att riskera den fina kontakt vi etablerat på så kort tid. Så jag lämnade honom helt enkelt åt sitt öde.
Nu har jag alltså semester och inget annat.. i fyra veckor iaf. Sen kan ni, ifall jag inte fått jobb officiellt kalla mig arbetslös men tills dess alltså: Seeemester!
Lite drygt fem veckor har jag jobbat, ingenting egentligen kan tyckas och ändå är jag riktigt less på det där jäkla moppandet.. hur pallar man då år efter år efter åår som lokalvårdare? Kan någon svara på det? Jag tror inte det va. Hur som helst så kräver dessa veckor en liten summering.
Att jobba som lokalvårdare har gett mig följande:
- Patiens beroende
- Axelont
- Pegar med stort p
- Fast beslutsamhet att aldrig fastna på ett mer eller mindre värdelöst jobb, ha en halvrutten lön, gifta mig med en man på samma arbetsplats, bo ett stenkast från jobbet, två mil från stan i en halvhemsk håla där alla vet allt om alla och för att bli allmänt bitter. Det finns verkligen avskräckade exempel.
- En sjuhelsikes moppteknik!
Så, nu när det är summerat och klart så kan vi lämna allt jobbsnack bakom oss. Dock måste jag till Hannahs avsky, I guess, lovorda gårdagens konsert lite mer. Lasse är ju typ årets man, han bjöd verkligen på det mesta. Visst, det ska erkännas att första halva var liite seg men sen.. Hugger i sten, Dunkla rum, Inte för kärleks skull, Solen i ögonen, Åt samma håll, Du hade tid, Kom änglar, Kom ihåg mig, Kom och massa mer. Visst hade det varit guld med Under månen och Vinter över ån men man kan inte klaga! Han är verkligen enormt bra live, bara att konstatera.
Dagens låt: Kom änglar, för gårdagens bästa.
Nu ska jag sova och det ska jag göra läänge.
God natt!
Som väntat så kan en dag aldrig börja bra så pass tidigt på morgonen.. jag inledde med att få våran automatiska garageport i huvudet efter att ha missbedömt dess hastighet en aning. Det gjorde ont och jag tappade säkert några hjärnceller. Mer panikartat blev det dock när jag väl framme vid sjukhuset insåg att jag inte visste var ifrån bussen gick.. jag fick dock svaret när bussen kom farande två sekunder senare och jag var tvugen att ta några snabba löpsteg till andra sidan. Pank och halvsnål som jag är åkte jag på ungdomsbiljett, 18 kr istället för 35, ändå ett jävla kap! Jag känner mig ändå inte som en vuxen såå...
Det var en lång färd, där jag var helt ensam från start till mål, inte en kotte någonstans, jag och busschauffören liksom.. gemytligt. 5.55 anlände jag till jobbet, bara 35 minuter för tidigt.
Så började alltså min sista dag på jobbet och sen fortsatte den som vanligt.. jag lyckades dock hålla mig vaken hela dagen och fick dessutom tre timmars effektiv soltid så det var en rätt bra sista dag måste jag ändå medge!
Tanken var för övrigt att jag skulle ta avsked av min hunk idag.. han har inte jobbat på hela veckan så min förhoppning var att när jag öppnade dörren så skulle ha sitta där. Inklivandes genom dörren med städvagnen i högst hugg inser jag dock till min besvikelse att så är inte fallet.. istället för min hunk möts jag av raka motsattsen, no offense. Eller problemet var egentligen bara en sak, nämligen glasögonen.. jag har på riktigt i mitt tjugoåriga liv aldrig sett något liknande. Jag kan inte ens beskriva dom i ord men tro mig när jag säger att det var chockartat! Så besvikelsen byttes snabbt mot ett mindre skrattanfall och sedan en förundran över hur man kan välja att ha på sig något sådant. När jag väl samlat mig och satt igång med arbetsuppgifterna öppnas dörren och in kommer.. gissa vem? Jo, min hunk. Så var den dagen gjord. Efter att ha bländat mig med sitt vita leende försvinner han dock utan att varken ha friat eller gett mig någon kärlekförklaring.. helt heartbroken. Då tar dock, låt oss kalla honom "Glasögat", ton och det visar sig att han är en riktigt talker. På tio minuter visste jag helt plötsligt allt om hans liv och han visste hälften om mitt. Jag funderade på att göra en god gärning och tipsa om ett glasögonbyte så kanske han skulle ha lite bättre luck with the ladies men vid närmare eftertanken kändes det dumt att riskera den fina kontakt vi etablerat på så kort tid. Så jag lämnade honom helt enkelt åt sitt öde.
Nu har jag alltså semester och inget annat.. i fyra veckor iaf. Sen kan ni, ifall jag inte fått jobb officiellt kalla mig arbetslös men tills dess alltså: Seeemester!
Lite drygt fem veckor har jag jobbat, ingenting egentligen kan tyckas och ändå är jag riktigt less på det där jäkla moppandet.. hur pallar man då år efter år efter åår som lokalvårdare? Kan någon svara på det? Jag tror inte det va. Hur som helst så kräver dessa veckor en liten summering.
Att jobba som lokalvårdare har gett mig följande:
- Patiens beroende
- Axelont
- Pegar med stort p
- Fast beslutsamhet att aldrig fastna på ett mer eller mindre värdelöst jobb, ha en halvrutten lön, gifta mig med en man på samma arbetsplats, bo ett stenkast från jobbet, två mil från stan i en halvhemsk håla där alla vet allt om alla och för att bli allmänt bitter. Det finns verkligen avskräckade exempel.
- En sjuhelsikes moppteknik!
Så, nu när det är summerat och klart så kan vi lämna allt jobbsnack bakom oss. Dock måste jag till Hannahs avsky, I guess, lovorda gårdagens konsert lite mer. Lasse är ju typ årets man, han bjöd verkligen på det mesta. Visst, det ska erkännas att första halva var liite seg men sen.. Hugger i sten, Dunkla rum, Inte för kärleks skull, Solen i ögonen, Åt samma håll, Du hade tid, Kom änglar, Kom ihåg mig, Kom och massa mer. Visst hade det varit guld med Under månen och Vinter över ån men man kan inte klaga! Han är verkligen enormt bra live, bara att konstatera.
Dagens låt: Kom änglar, för gårdagens bästa.
Nu ska jag sova och det ska jag göra läänge.
God natt!
En snabbis
Nyss hemkommen, klockan är mucho, jag är dödstrött och min buss går till jobbet 5.20.. det är inte verkligt. Ska man skratta eller gråta? Dock gör det inte jättemycket när man just sett Lasse, typ bäst. Det var över förväntan trots att jag sett honom två gånger innan, klockrenaste avslutningen med bland annat 'Kom änglar'.. verkligen kanoners!
Imorgon är för övrigt min sista dag på SCA och det är med blandade känslor jag lämnar stället.. faktiskt. Men det ska bli riktigt skönt att få semester, om man nu får kalla det de.. egentligen blir jag ju bara arbetslös. Eller man kanske kan kalla det "mellan två jobb"? Skit samma, det får bli morgondagens problem.. sängen Nu.
And by the way.. I kind of hate you.
Nighty!
Imorgon är för övrigt min sista dag på SCA och det är med blandade känslor jag lämnar stället.. faktiskt. Men det ska bli riktigt skönt att få semester, om man nu får kalla det de.. egentligen blir jag ju bara arbetslös. Eller man kanske kan kalla det "mellan två jobb"? Skit samma, det får bli morgondagens problem.. sängen Nu.
And by the way.. I kind of hate you.
Nighty!
Premiär
På allmän begäran (Hannahs "begäran") har jag till allas glädje äntligen skaffat mig en blogg. Så enjoy!
Dock ruskigt otajmat av Hannah att få mig att göra detta just Nu. Jag börjar jobbet om mindre än sju timmar vilket innebär att jag borde sovit i minst en redan, istället sitter man här och har inte ens duschat.
Bra. Det innebär att jag kommer att somna på fikarasten imorgon, garanterat. Dock är man ju aldrig ensam om den saken.. städtanternas, förlåt lokalvårdarnas (för det är ju ändå det man helst vill bli kallad) fikarum kryllar av sommarjobbare nu och slappa som vi somnar vi titt som tätt. Men vem kan klandra en egentligen? Hemmetsjournal och Allers från 2003 är kanske inte världens energikick. Och har man inte insett tjusningen med kaffe.. ja, vad gör man då?
Jag har kommit fram till sjukt mycket under mina fem veckor på SCA, sanslöst mycket oviktigt/ointressant/korkat/dumt som jag ändå tänker dela med mig av men också en del deep shit.. det blir lätt så när man har för mycket tid att tänka. Men det får vi ta en annan dag helt enkelt för nu skriker sängen efter mig, hur oemotstådlig den än är så ska jag dock dra en quicky i duschen först.
That's it.. bara att ni läser vidare om ni vill ha svar på livets alla frågor för vem vet, det är kanske här ni finner dom. Risken finns ju dock att det mest blir gnäll och kärlekssvammel men det funkar ju det med! Visst. Och btw, missa inte Lars imorgon!
Gonatt// Malin
Dock ruskigt otajmat av Hannah att få mig att göra detta just Nu. Jag börjar jobbet om mindre än sju timmar vilket innebär att jag borde sovit i minst en redan, istället sitter man här och har inte ens duschat.
Bra. Det innebär att jag kommer att somna på fikarasten imorgon, garanterat. Dock är man ju aldrig ensam om den saken.. städtanternas, förlåt lokalvårdarnas (för det är ju ändå det man helst vill bli kallad) fikarum kryllar av sommarjobbare nu och slappa som vi somnar vi titt som tätt. Men vem kan klandra en egentligen? Hemmetsjournal och Allers från 2003 är kanske inte världens energikick. Och har man inte insett tjusningen med kaffe.. ja, vad gör man då?
Jag har kommit fram till sjukt mycket under mina fem veckor på SCA, sanslöst mycket oviktigt/ointressant/korkat/dumt som jag ändå tänker dela med mig av men också en del deep shit.. det blir lätt så när man har för mycket tid att tänka. Men det får vi ta en annan dag helt enkelt för nu skriker sängen efter mig, hur oemotstådlig den än är så ska jag dock dra en quicky i duschen först.
That's it.. bara att ni läser vidare om ni vill ha svar på livets alla frågor för vem vet, det är kanske här ni finner dom. Risken finns ju dock att det mest blir gnäll och kärlekssvammel men det funkar ju det med! Visst. Och btw, missa inte Lars imorgon!
Gonatt// Malin