Jag har allt jag vill ha, det är klart jag mår bra.
Död igen. Den här gången efter alldeles för många drinkar och en förfest där golvet nästan dansades sönder. Umeå är som vanligt. Gamla span, gamla hångel, gamla stolpskott, gamla kompisar. Gammalt, gammalt, gammalt, men lite bra. Nu åker jag tillbaka till ett öde Sundsvall, det känns sådär verkligen.
Och sedan börjar praktiken. Det känns väl också sådär. Press och stress och det måste bli bra.
Och sedan börjar praktiken. Det känns väl också sådär. Press och stress och det måste bli bra.
Norrland
Det är så sjukt mycket vinter här. Minus 10 grader och enorma snövallar. I am amazed.
Och Christian, hur går det? Varför får jag ingen update? Jag har gjort mitt, har du?
Fint att man kan kommunicera via bloggen när ens vänner är så långt borta, visst.
Tillbaka från de döda
Jag längtade efter att sova och slappa men efter tre dygn i framstupasidoläge börjar jag känna mig rastlös. Och ett tag trodde jag att jag skulle dö av tristess istället för min sjukdom. Men nu är jag tillbaka på benen och imorgon tänker jag fira med vin, och sen är det off to Sundsvall igen. Vilken givande vecka.
Straffet
Som jag hade sett fram emot detta lov. Men istället för att åka till fjällen och umgås men mina kompisar som jag inte träffat på hundra år ligger jag nu ensam hemma och sittar upp i taket med feber, magsjuka och hinken som enda vän.
Jag tänkte bara meddela det, att det faktiskt är synd om mig just nu. Och sorry Linus, det blir inte mer eller roligare än såhär, hinken kallar.
Jag tänkte bara meddela det, att det faktiskt är synd om mig just nu. Och sorry Linus, det blir inte mer eller roligare än såhär, hinken kallar.
Bara för att
För dig Mange:
"den vackraste stunden i livet var den när du kom"
"den vackraste stunden i livet var den när du kom"
Ett steg till
Jag lämnade ett vårigt Sundsvall och kom till ett vintrigt Umeå. 27 mil gör visst skillnad. Kyla och de största snöhögarna jag sett på hela vintern mötte mig. Mina vår-fjärilar frös ihjäl fort.
När man sitter på en buss i fyra timmar hinner man fundera rätt mycket. Här kommer ett axplock av det som försegick i mitt huvud under dagens resa:
- Fick Christian äntligen ligga?
- När tappade Sara stinget?
- Kommer mina två barndomskompisar att bli ett par?
- Vem kommer Elsa att hooka när hon kommit över lokalkändisen X?
- Varför är killar hetare i mjukisbyxor?
- Vilken tidning kommer jag, Elsa och Martin att dyka upp i?
- Blir jag dränkt om jag glömmer paraplyet?
Om du har svar på någon av ovanstående frågor, tveka inte att fatta pennan och skriv.
"Känner du dig som en ensam individ?"
Fan, jag kom på att mitt förra inlägg var lite väl negativt. Livet leker ju, typ. Så vi gör såhär:
Älskalistan just nu: 1. Lov!
2. Att vi är sjukt bra på tv
3. Att kvällens fest kommer bli årets bästa (även om det innebär att jag hamnar på
min grannes hatlista. Eller ja, hamnar och hamnar, befäster min plats)
Peace.
Älskalistan just nu: 1. Lov!
2. Att vi är sjukt bra på tv
3. Att kvällens fest kommer bli årets bästa (även om det innebär att jag hamnar på
min grannes hatlista. Eller ja, hamnar och hamnar, befäster min plats)
Peace.
Punk'd
Åh.
Hatlistan just nu: 1. Finnen
2. Slask
3. Brist på sömn, pengar & kärlek
Bubblare: Nisse/Christian-kombon
Jag orkar inte!
Jag gillar verkligen inte det här. Jag ska isolera mig med Kent från och med imorgon. De var för övrigt så jävla bra. Så jävla, jävla bra. Utan dina andetag, jag grät. Ja, det gjorde jag. Fem plus till Kentastisk.
Ni kan skratta om ni vill, håna oss vi rör oss ni står still.
Just det. Ikväll ska jag på Kent.
Och eftersom det senaste dygnet har bjudit på skitsnack och falskhet à la högstadiet passar det ju utmärkt.
"Spelar det längre någon roll?
Jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll"
Vissa lever kvar i högstadiet på andra sätt. Jag tänker citera Kent, för evigt, töntigt or not.
Och eftersom det senaste dygnet har bjudit på skitsnack och falskhet à la högstadiet passar det ju utmärkt.
"Spelar det längre någon roll?
Jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll"
Vissa lever kvar i högstadiet på andra sätt. Jag tänker citera Kent, för evigt, töntigt or not.
Omtänksamma kompisar II
Bakgrund: Jag Frida, Emma och Elsa sitter på ett fik i Sundsvall. Elsa har just blivit dumpad av sin pojkvän, lokalkändisen X. Hon är, förståligt nog, lite nere och vill inte festa i helgen, vilket jag och Frida vill. Emma däremot ska, som vanligt, till sin pojkvän i Gävle.
Elsa: Jag måste skaffa mig nyktra kompisar.
Emma (med bitchigt tonläge): Skaffa dig en pojkvän!
Bara to rub it in, liksom.
Elsa: Jag måste skaffa mig nyktra kompisar.
Emma (med bitchigt tonläge): Skaffa dig en pojkvän!
Bara to rub it in, liksom.
Att jobba i uppförsbacke
Imorgon är det dags för redaktionsövning. En veckans konstant press, stress och avsaknad av sömn. Av någon outgrundlig anledning har jag dessutom valt att vara nyhetschef. Jag hatar ansvar, jag hatar att bestämma och jag hatar att hitta knäck. Jag känner mig så jävla kvalificerad för uppgiften. Men jag vet ju hur det blir, hur omotiverad jag än är kommer tävlingsdjävulen att ta över och vara en sjuk pain in the ass. Jag har kommit på det, förut var jag rädd för att bli mördad av något random sådär, men nu har jag insett att jag löper störst risk för att bli dödad av någon jag känner när det är tävlingsdags, eller på fyllan. Lite provoceranade bara. Men det blir en rolig vecka. Och jag har en bra grupp. Vi slår ur underläge, som när Sverige spelade lika mot Argentina. Jag ska överleva, och helst vinna (med), dödens grupp, liksom.
För övrigt berättade Nisse att han brukar undra om jag är dum i huvudet på riktigt när han läser min blogg. Det är onekligen något att fundera över. God natt.
Till alla mina angolosaxiska läsare: I miss you like crazy!
Jag har jus läst igenom de två första månaderna av min blogg. Det är förfärlig läsning men jag blir sjukt nostalgisk och saknar känslan. Det var paradoxalt nog den bästa och värsta tiden i livet. Vart enda inlägg hade någon koppling till dig och dikterna haglade. Att lite kärlek kan göra en så konstig. Så konstig att man helt plötsligt börjar att producera dikter som att man aldrig har gjort annat. Och att det ska vara så svårt att släppa.
When lies are taking over
and your mind has lost control
When your body's just a weapon
to kill your aching soul
When you don't know were you're going
and the day has lost its light
When the darkness is taking over
and you can't put up a fight
When you've lost your strenght and courage
and all your hope is gone
When a day is like forever
and you know you can't go on
When your thoughts are just like torture
and you feel like you have none
When life is feeling useless
then I am your only one
When lies are taking over
and your mind has lost control
When your body's just a weapon
to kill your aching soul
When you don't know were you're going
and the day has lost its light
When the darkness is taking over
and you can't put up a fight
When you've lost your strenght and courage
and all your hope is gone
When a day is like forever
and you know you can't go on
When your thoughts are just like torture
and you feel like you have none
When life is feeling useless
then I am your only one
radio is shit, so is life
Jag knackar på strax efter tolv och möts av en mjölig gubbe i 65 års åldern som pratar engelska. Fan också. "Are you going to work in that?", han tittar ner på mina leggins beklädda ben och höga stövlar med en minst sagt skeptisk blick. "Well.. no.. I'm going to do a radioprogram. I thought you knew that?". Clearly not.
Han är den mest cyniska människa jag träffat ("life is shit and then you die"), om man ens kan kalla honom människa. Han jobbar natt sju dagar i veckan och sover nästan ingenting ("I can sleep when I die"). Han radar upp fantastiska citat och anekdoter som skulle kunna göra ett lika fantastiskt radioinslag. Om det inte var för att min inspelningidiotgrej ger upp efter tio minuter. Jag spenderade två och en halv timme på bageriet i natt, med mig hem har jag två och en halv minuts material. Material där frågorna växlar mellan svenska och engelska och svaren dröjer så det är egentligen mestadels tyst. Jag vågar inte ens börja att försöka få ihop det till ett inslag för det kommer förmodligen inte att gå.
Halv fem gick jag och la mig i natt, tack vare allt kaffe jag drack, eftersom att det är oartigt att inte tacka ja. Jag hatar teknik och är så arg att jag snart börjar gråta. Life is really shit, and then, you die.
Han är den mest cyniska människa jag träffat ("life is shit and then you die"), om man ens kan kalla honom människa. Han jobbar natt sju dagar i veckan och sover nästan ingenting ("I can sleep when I die"). Han radar upp fantastiska citat och anekdoter som skulle kunna göra ett lika fantastiskt radioinslag. Om det inte var för att min inspelningidiotgrej ger upp efter tio minuter. Jag spenderade två och en halv timme på bageriet i natt, med mig hem har jag två och en halv minuts material. Material där frågorna växlar mellan svenska och engelska och svaren dröjer så det är egentligen mestadels tyst. Jag vågar inte ens börja att försöka få ihop det till ett inslag för det kommer förmodligen inte att gå.
Halv fem gick jag och la mig i natt, tack vare allt kaffe jag drack, eftersom att det är oartigt att inte tacka ja. Jag hatar teknik och är så arg att jag snart börjar gråta. Life is really shit, and then, you die.
Och folk säger att det är svårt att få jobb.
Jag ska göra ett radioinslag i dagarna under temat "vårt dagliga bröd giv oss idag..". Jag bestämde mig för att ta temat på orden och ska därför besöka en bagare i natt. Men det var inte utan missförstånd jag fick en träff.
Jag ringde ett bageri och förklarade mitt ärende. Ägaren som var lite halvdålig på svenska skulle prata med bagaren och sedan återkomma till mig. So far so good. Efter ett tag ringde han upp:
Ägaren: Du ville ha jobb va? Det går bra, du kan komma 00.30.
Jag: Nja.. alltså.. jag tänkte ju bara göra ett radioinslag om bröd. Till skolan. Jag vill bara följa med bagaren.
Ägaren: Ett radioinslag?
Jag: Ja, jag har liksom inte så mycket erfarenhet inom bageribranschen. Är det okej att jag kommer ändå?
Ägaren: Jaja, du kan komma, det går bra.
Jag ringde ett bageri och förklarade mitt ärende. Ägaren som var lite halvdålig på svenska skulle prata med bagaren och sedan återkomma till mig. So far so good. Efter ett tag ringde han upp:
Ägaren: Du ville ha jobb va? Det går bra, du kan komma 00.30.
Jag: Nja.. alltså.. jag tänkte ju bara göra ett radioinslag om bröd. Till skolan. Jag vill bara följa med bagaren.
Ägaren: Ett radioinslag?
Jag: Ja, jag har liksom inte så mycket erfarenhet inom bageribranschen. Är det okej att jag kommer ändå?
Ägaren: Jaja, du kan komma, det går bra.
Det är inte lätt när det finns mer än två våningar
Konversation mellan två lärare:
Ingemar: Du Uffe, ska du på mötet klockan 10.00 nere hos Börje?
Uffe: Ja, men uppe va?
Ingemar: Nere?
Uffe: Uppe
Uffe: Eller.. vilken våning är vi på? Nere blir det ja.
Ingemar: Eller uppe? Var sitter han egentligen?
Ingemar: Han sitter ju på den här våningen.
Uffe: Ja! Rakt över blir det ju.
Ingemar: Rakt över ja, hehe.
The Skvallersvall
Som man bäddar får man ligga, antar jag.
Omtänksamma kompisar.
Malin säger:
jag har mensvärk. mycket värre än vanligt, jag dör.
Frida säger:
fy fan..
Frida säger:
inte för värken alltså. mer för att det inte blir ligga av med ******.
jag har mensvärk. mycket värre än vanligt, jag dör.
Frida säger:
fy fan..
Frida säger:
inte för värken alltså. mer för att det inte blir ligga av med ******.
När man bloggar bara för att.
Dåligt bloggande. Men jag går igenom en livskris.. eller något. Överseende tack. Tanken på en radikal förändring är det enda som får mig upphetsad just nu. Jag funderar på svart hår, eller kanske kapa det helt. Eller varför inte ett könsbyte när vi ändå håller på.
Jag tycker ändå att jag är en relativt tolerant människa som inte jagar upp mig särskild lätt, även om jag vet att det råder delade meningar i den frågan. Men det finns personer i min klass, personer som provocerar mig. När de sätter igång med sina egenheter börjar det klia inom mig. Jag tänker på hur fula de är, hur otroligt obegåvade och korkade och helt enkelt hysteriskt dryga de är. Jag önskar att det öppnas en lucka i golvet där de faller ner och försvinner ur min åsyn. Och det är de snälla tankarna. De är säkert fina människor någonstans, men jag ser det inte. Så, nu var det sagt också. God natt.
Jag tycker ändå att jag är en relativt tolerant människa som inte jagar upp mig särskild lätt, även om jag vet att det råder delade meningar i den frågan. Men det finns personer i min klass, personer som provocerar mig. När de sätter igång med sina egenheter börjar det klia inom mig. Jag tänker på hur fula de är, hur otroligt obegåvade och korkade och helt enkelt hysteriskt dryga de är. Jag önskar att det öppnas en lucka i golvet där de faller ner och försvinner ur min åsyn. Och det är de snälla tankarna. De är säkert fina människor någonstans, men jag ser det inte. Så, nu var det sagt också. God natt.
This years love och blablabla
Va fan. Nu blir jag arg. David påstår att man förtjänar hjärtan. Får man inga hjärtan imorgon är det för att man inte förtjänat det. Men seriöst, vem fan får hjärtan på alla hjärtans dag? (Ni med fasta förhållanden behöver inte svara på den fråga. Ni kan för övrigt hålla er borta överhuvudtaget imorgon. Låt oss låtsas att ni inte existerar, för allas trevnad.) Det är ju inte som på lång- och mellanstadiet direkt, när man satt och klippte och klistrade fina röda hjärtformade kort som man sedan spred till höger och vänster. Nej, så är det ju inte. Så vem fan är det då som får hjärtan på alla hjärtans dag? Seriöst! Vem?
♥
♥