Dagens reflektioner.



Bla bla bla.

Jag gör tv nu. Det har varit kul, väldigt kul. Hittills har jag redigerat och filmat och det har gått fint. Men nu, nu måste jag hitta en nyhet. Och jag har ingen nyhetsnäsa, ingen fantasi och ingen tändningsnyckel. Det är inte kul och det kommer framför allt inte att gå bra.
   När (läs om) jag hittar en nyhet ska jag dessutom få ihop det till ett inslag. Jag vet verkligen inte hur det ska gå till. Jag vill göra något intressant, spännande och världsomvälvande men inget sådant existerar i Sundsvall, konstigt nog. I Sundsvall existerar inte ens några nyheter överhuvudtaget. Motivation, idéer och krativitet nu, tack.


Berg & dalvana

Min granne är borta. Vilket är oerhört skönt eftersom att hon har bestämt sig för att hata mig. Men när katten är borta dansar råttorna på borden. Fest hos mig hela helgen!

Jag behövde bara en deppig dag för att inse att livet går vidare, som vanligt. Och Sjögge kommer och hälsar på i helgen, det kan liksom inte bli bättre.

Vem är vem?

                                                                  

                                                              

                                                              

Det är sjukt. Och om ni inte är övertygade:


Dagens tips: ignorera detta inlägg

Jag vet inte om jag ska skratta, gråta, skriva hatbrev eller bara bli en bitter jävla fitta. Allting vore i och för sig befodrat. Men jag konstaterar istället att stora ord är lika med lögner och försöker att lära av min naivitet. Men det är lätt att tro det man hör, och framför allt det man vill höra.

Martin tycker att jag behöver peppas, och ja, det är korrekt. Men du kan ju prova att peppa en halvdöd sjöko.

Ibland är journalistik jävligt roligt.

Linus ingressincident trillade nog ner på andraplatsen över dagens roligaste händelser. Min vän Ludvig är nämligen rätt duktig på fotboll och tydligen hade det rycktats om att han skulle skriva på för Boden. Varpå min andra vän David skriver på lagets hemsida: "Ludvig har fått jobb på sin farmors pannkaksfabrik i Boden därför ska han flytta dit". Och sen händer följande: http://www.folkbladet.nu/2008/02/04/internet-i-vara-hjartan/

Tomas Ruuth kände nog att han hade en bra story på gång, who wouldn't?

Det är inte lätt när det är svårt.

Kung Bore är en personifikation av vintern, men det kanske man bara vet om man kommer från Norrland. Linus visste i alla fall inte det. Under dagens ingressövning skulle han skriva en ingress till en artikel som började: "Kung Bore kommer tillbaka i dag med massor av snö". Linus sätter sig genast och börjar knåpa på, vad han tycker, är en riktig kanoningress. Problemet är bara att han som sagt inte vet "vem" Kung Bore är, och läsa kan han inte heller. Denna kombination innebär att ingressens första mening lyder som följer: "Nu varnar SMHI för stormen Kurt Bore som sveper in över sydvästra Sverige". Stormarna har visserligen roliga namn så jag förstår tänket, men det är fortfarande hysteriskt roligt.

För övrigt har Christian syltat in sig ännu mer, om det nu var möjligt. Ett äkta hattrick. Vem hade trott att han var en sådan bolltrollare?

Nisse köper mat för fler tusen.

Martin kan inte vara hemma för att han har för stökigt.

Och jag, jag har dödsångest.


Here we go again

Jag har haft besök i helgen, schjukt trevligt, om än kort. Nu väntar jag bara på Mickan, Tova, Frida, Sanna, Antonia, Mange, Linda och Jossan, kom igen och kom!

Sara lämnade inte bara ett tomrum (som blir svårt att fylla;) efter sig, utan även en slags uppgift. Och jag ska försöka att inte göra henne besviken. Men jag vet hur det brukar sluta, så lycka till, till mig.

It's not hard to dream, you will always be my Konstantine

Klockan 11.11 (I always catch the clock, it's 11.11 and now you want to talk) imorse fick jag ett anonymt krav om att jag ska blogga så tja, varför inte. Faktum är att jag inte har haft många lediga sekunder de senast dagarna. Har det inte varit skola så har det varit jobb. Just nu är jag i full färd med att ringa runt till alla Allsvenska fotbollstränare. Vilket tar både tid och energi, jag menar, namn som Roland Nilsson och Håkan Mild kan väl få (nästan) vem som helst att börja skaka. Och alla är ju inte trevligast i Sverige heller. Det verkar som att de flesta fotbollsklubbar har tillsatt trötta gubbar på tränarpositionen eller så blir man väl trött av jobbet, vem vet. 

Anyhow, anyway, jag har absolut inget vettigt att förmedla till omvärlden.

Så för gammla goda (?) tiders skull: Something Corporate - Konstantine

Sömn vs en sväng på stan

Jag vet inte vad som hände. Men en timme efter förra blogginlägget var läget som förbytt och det dansades nästan på borden i min lägenhet. Bildbesvis kommer.

Ikväll tänkte jag vara hemma. Sova ordentligt inför 12-timmars jobb imorgon liksom. Men när väggarna dunkar för att grannarna har fest är det svårt. Kanske lika bra att jag joinar festen istället.

We are your friends

Om det är såhär det ska vara i vår vill jag dö. Christian ligger med en vinflaska i min säng, hatar oss, Sundsvall och är livet i allmänhet. Elsa försöker styra lekar. Linus springer upp och ner, hit och dit och skriker som ett barn. Nisse sitter med sin lila tröja, himlar med ögonen och är.. Nisse. Isabel fångar det andra barnet i sällskapets (Frida) uppmärksamhet genom ett trolleritrick. Och jag, jag vill som sagt bara dö.

Och by the way..

... this is me. Tack David.

image107

Genomskinligt grå.

Jag hatar att ringa till telias kundtjänst. Man måste liksom prata med en jävla telefonsvarare. "Vad gäller ditt ärende?" "Okej, ditt ärende gäller en faktura, vad har du för telefonnummer?" så sitter man där och svarar på frågor från en inspelad röst, det är sällan jag känner mig så idiotisk.

Jag säger det igen, Sveriges bästa låt genom alla tider: Kent - Utan dina andetag

Jag hatar dig

Jag säger inte att det är fel, men varför sjunger han som en bebis?

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/musikvideor/article1684347.ab

Last chance for one last dance?

Igår var en bättre dag än dagen innan och idag är en ännu bättre dag än igår. Vi klättrar uppåt alltså, Mange are you with me? Det trots att Ingemar grillar oss med polisjournalistik och ingresser tills både fingrar och hjärna brinner. Och jag går i Martins fotspår och ligger mig till framgång.. eller hur var det nu?

Det finns hopp i alla fall, jag hittade svaret på frågan och känner mig för stunden så jävla bra, trala trala trala.

Och så en idolbild, eftersom att handboll äntligen är lite kul igen.

image106

hjälp, hjälp, hjälp!!

Hela min framtid hänger på att jag kommer på namnet på en känd sportjournalist från Åsele. Jag har googlat i timmar och jag hittar ingen. Vem fan kommer från Åsele, vem?? Jävla skit.

Ett litet utbrott

Jävla skit. Jag är världens fegaste människa. Jag vågar bara göra saker när jag är full eller för att bevisa att någon har fel om mig. Vilket ger mig två alternativ: antigen blir jag alkolist eller så behöver jag en ständig följeslagare som utmanar mig att göra saker jag verkligen inte vill. Jävla skit. Fega människor kommer ingenstans i livet. Och man blir framför allt ingen journalist. Ååh.

Det snurrar i min skalle

Jag hade lovat Linus skandaler igår, men förutom att jag nästan blev nerslagen av ett hånglande par på dansgolvet var jag bara en betraktare av andras påhitt. En mycket nöjd betraktare dessutom. Jacob blev utslängd och andra hånglade, inga nämnda, inga glömda. I övrigt var det en rätt tråkig kväll i Sundsvall, kanske just för att mina skandaler uteblev. Men det ändrar vi på ikväll. So long.


And this is what you get...

Folk (Linus) klagar på att jag bloggar för dåligt. Det kan bero på att när jag inte studiecirklar spenderar jag min tid på på Helex. Bodycombat är min nya passion och jag är fullt kapabel att utföra en hoppkick nästa gång Christian försöker sig på ett polisgrepp.

Nu tänker jag:

a) sova
b) se nya avsnittet av grey's anatomy
c) plugga
d) inget av ovanstående alternativ är korrekt

Man fyller bara år en gång per år, så varför inte fira två?

Del ett: Huvudsaken är att man står på benen..

                    

Del två: Det började bra, och sen gick det bara utför...

                   

Kommentar till de flesta bilder är överflödigt. Värt att notera är att kampanj "Få Christian (tandborstmannen) att gå på Malins fest" lyckades, till allas förvåning (?). Samt att bilderna inte framställer någon från sin bästa sida (förutom Linus som med orden: "jag vill ha den där jag är så snygg" fick en smickrande bild publicerad).  Annars tackar jag för två fulla fester och konstaterat att man inte blir klokare med åren.

Tidigare inlägg Nyare inlägg