playcold

Min pappa är nästan lika nyfiken som mig, kan tyckas omöjligt men det ligger i släkten. När jag kom hem idag tillkännagav han lite skamset att han hade en bekännelse. Han inledde med fraser som "det var inte meningen", "jag kunde inte låta bli", "sidan var uppe när jag satte mig", "jag tyckte att det verkade så intressant". Kom till saken, sa jag, som redan hade förstått att han läst min blogg. Min tanken när jag skaffade denna blogg var väl kanske inte direkt att pappsen skulle läsa men den är ju onekligen offentlig så jag får väl stå mitt kast. Hur som helst så var han lyrisk. Jag var mest generad. Han hade läst inlägget angående mitt sommarjobb på SCA (där han för övrigt jobbar) och tyckte absolut att jag skulle skicka in det till SCA så att dom kunde publicera det i deras interna tidning. Lugn i bussen! Läste han inte avsnittet där jag klankar ner på halva fabriken? Jag tror inte att Barbro och dom andra på lokalvåren skulle uppskatta mina ord. Snacka om att ha satt sin sista potatis på det stället.

Igår kära, idag plastsyskon.. what's next?
Igår Ola, idag Björn Lind.. vem ska jag välja?
Igår Umeå, idag Kalifornien.. vågar man?

Och när ska man inse att det är kört? Två veckor? tre? fyra? fem? tio? Ett svar vore enklare, ja eller nej. Inte för att jag har frågat men.. du borde fatta.

Nedräkningen har börjat: 9 days!