playcold

Jag har en bild på Mickan på min blogg. Nu sitter vi här på Arlanda och kollar igenom min blogg. Mickan observerar bilden på henne och utbritster "jag ser ut som en hare!", personligen tycker jag att det är en fantastisk bild men det är ju inte första gången meningar går isär. Så vi har satt upp ett mål för våran resa, som nu närmar sig med stormsteg- bara fina bilder. Vi har många andra mål för resan men dom orkar vi inte rabbla nu. 
    Vi började resandet tidigt, 6.00 anlände vi till Umeå flygplats och har nu spenderat närmare fem timmar på Arlanda, bara five to go. Trots diverse trötthetstecken har vi ganska roligt. Vi har chillat lite med Snook, stött på en gammal bekant från Norge och gått Arlanda-runt. Följande timmar ska vi spendera med lite shopping av solskyddsfaktor, tidningar och andra förnödenheter. Sedan bär det alltså av mot en vecka i solen. Det känns som att många varit skeptiska till våran destination men vi är inte oroliga. Ett uttalat mål är faktiskt att komma hem med både armar och ben i behåll. Håll tummarna för att vi lyckas.

Slutligen vill vi önska alla där hemma en trevlig vecka för det ska vi ha!
довиждане

Snook - Mr Cool

Helt allvarligt så vet jag inte om jag kan bo kvar i den här stan. Man kan allt, känner allt och alla och bara blablablaa. Folk är sura utan anledning i brist på annat och hur man än agerar blir det fel. Det gnatas och det tjatas och det blablablaaa. Det må vara likadant överallt men jag pallar inte skiten. Om det är något- säg det! Skippa snacket bakom ryggen, var ärlig, rak, stark och allt du påstår dig vara. Du får säga vad du vill, jag må bli sur men jag kommer ändå att respektera dig mer än jag gör nu.

Music by Em - far away from here

Med fraserna "det är sommar" och "man lever bara en gång" trotsade jag igår både jobb, träning och regn för en kväll ute. Imorse när klockan ringde var den spontana tanken- aldrig mer. Det känns såhär i efterhand lite väl optimistiskt att tro att denna dag skulle flyta på smärtfritt. Jag sitter i skrivande stund med en kaffe i handen (observera att jag inte dricker kaffe) och försöker att hålla mina röda ögon öppna. Det går sådär. Så frågan är ju om det var värt det? Det kunde ha varit men nu blev det inte så. Tröttheten tog överhand och humöret följde med vilket resulterade i att jag för första gången (förmodligen) någonsin kastade handduken först av alla. Vilket dock inte känns som någon tröst just nu. Trots denna miserabla morgon blir jag inte förvånad om det där "aldrig mer" har suddats ut till nästa vecka och jag befinner mig i exakt samma sits igen. För som sagt, man lever ju bara en gång.

The Who - Love reign over me

Vad gör jag på mitt jobb egentligen? Försöker lista ut om svetsflänsar, blocknycklar och rörklammrar klassificeras som verktyg eller inte. Får frågor om fläktkåpor och elinstallationer där jag inte ens uppfattar frågan. Det känns inte som mitt forum. Så jag hade hoppats, verkligen hoppats på Sundsvall även om det kändes lika läskigt som att hoppa utför ett stup. Men jag hade tagit klivet. Jag är reserv nummer nio (ironiskt nog mitt lyckonummer för den som tror på sånt) och ynka 13 stycken ur min urvalsgrupp får äran. Chansen att jag kommer in är med andra ord inte direkt överhängande. Så då är frågan vad jag gör till hösten istället. Fortsätter min karriär inom teknikinstallationsbranchen eller vidgar mina vyer? Även om valet låter enkelt är det i verkligheten så mycket svårare än så. Och det där med val har aldrig varit min cup of tea.

Jag tycker att det är intressant men samtidigt skrämmande hur helt, tillsynes normalt fungerande människor plötsligt kan tappa vett och sans. Jag har slutat att bli förvånad och att du blir sur var inte mer än väntat men jag säger åtminstone vad jag tycker, vad i princip alla tycker, men ingen vågar säga.


Thriving Ivory - Angels on the moon, tack Maja!

Lev och må.

Under den senaste månaden har flera personer påpekat flera gånger hur mycket dom känner igen mig, personer som jag aldrig sett förut. Inte så konstigt kan kanske tyckas men det kommer mera. Igår på stan hälsar en kille på mig från andra sidan gatan, samma sak där, jag har inte sett människan i hela mitt liv. Jag blev aningen ställd, tittade åt ett annat håll och låtsades att det regnade. Killen i fråga vänder sig dock om ungefär 10 gånger och tittar frågande på mig, förmodligen med tanken att jag måste vara helt störd eftersom att han uppenbarligen ansåg att vi kände varandra. Det var lite jobbigt. Senast jag var ute kom en känd boxare fram till mig efter att ha stirrat på mig halva kvällen och han är inte glad. Han undrade med en höst anklagande ton om jag hade varit på ett annat uteställe tidigare under vecka för det var nämligen en tjej som såg ut precis som mig som hade sparkat honom på smalbenet och han hade fortfarande ont, väldigt ont. Sa jag att han var boxare och inte glad? Med skakande ben och darrande läpp lyckades jag efter många om och men försäkra honom om att det inte var jag. Han lämnade mig med orden "tur för dig". Det var lite läskigt. Efter dessa incidenter är det bara att konstatera att jag har en livs levande dubbelgångare i stan. En dubbelgångare som dessutom verkar vara av den agressiva sorten och hon lämnar mig to kleen up her mess, inte speciellt schysst tycker jag. Dessutom har jag fått höra att jag är lik Harald Lückners dotter, kändispoäng på den kanske?

Jag vet på riktigt inte vad som hände igår. Kvällen började väldigt lugnt och stillsamt med ost, kex & vin med mina kära basketvänner. Av sympatiskäl följde dom sedan med mig på TC eftersom min ålder inte tillät annat. Jag uppmärksammade rätt fort att dom var obekväma med situationen då snittåldern låg någonstans 5 år under deras så jag skickade iväg dom och lämnade mig själv ensam åt mitt öde. Jag minglade runt mellan stolar och bord, trängdes på dansgolv och hade väl som vanligt rätt trevligt. När min bror sedan ringde och gav mig en liverapport från Red Hot Chili Peppers på Roskilde valde jag att lämna stället för att kunna ta del av stämningen på bästa sätt. Det ska ju dock sägas att ljudkvalitén från Danmark inte var den bästa men jag lyckades i alla fall uppfatta refrängen på Snow mellan alla skrik (stabil sånginsats från min bror med vänner för övrigt). När jag som bäst nynnar med till Snow vandrande längst Umeås gator stöter jag på min arbetskambrat Maja och det som hände följande timmarna är fan historia. Maja hade just, av outgrundlig anledning, lämnat sin betalda mat utan att ens ta en tugga så vi gjorde ett nytt försök på Max. På grund av trötthet eller möjligen alkoholintaget (man får tro vad man vill) orkade Maja inte stå i kö utan använde istället en stol som transportmedel genom kön medan jag i min tur prutade på maten för att bli av med mina småpengar. Att jag lyckades är fortfarande ett mysterium. Om man hade samma övertalningsförmåga utan en för hög promillehalt i blodet skulle man komma långt här i livet, riktigt långt. Vi spenderade två timmar på Max. Armbrytning och ett never ending snack om bisexualitet (nu har jag fått det svart på vitt, seriöst, 60-70 % inom svenska damfotboll är bisexuella, fråga Maja, hon vet) med två mer än intresserade herrar vid bordet bredvid gjorde att vi lämnade stället sist av alla. Efter en krävande promenad till Haga i både regn och rusk kom vi på att vi skulle på efterfest så vi tog en ännu mer krävande promenad tillbaka igen. Klockan 5.30 efter en halvdöd efterfest med kuddkrig som klimax avslutade vi kvällen, satte oss i taxin med destination hem och sängen. Jag vet på riktigt inte vad som hände men jävligt trevligt var det.

Dagens låt: The Killers - Read my mind

- Du är en såndär textlyssnare va? 
- Svar Ja.

It took me all of the year
To put the poison pill to your ear
But now I stand on honest ground, on honest ground
You want to fight for this love
But honey you cannot wrestle a dove
So baby it's clear

You want to jump and dance
But you sat on your hands
And lost your only chance
Go back to your hometown
Get your feet on the ground
And stop floating around

I find a fatal flaw
In the logic of love
And go out of my head
You love a sinking stone
That'll never elope
So get used to used to the lonesome
Girl, you must atone some
Don't leave me no phone number there