2 days too go
Det är hysteriskt kallt i Sundsvall, det är allt som finns att säga idag.
My new Konstantine
Kommer ni ihåg min granne? Jag gjorde inte det, men snabbt blev jag påmind. Första gången jag lyssnar på musik, lugn och fin sovmusik på relativt låg volym, åker sleven fram och dunkar sönder min vägg. Förlåt, men jag tänker inte vara snäll längre. Nu är det krig.
Och Hanna, skvallret, det vill säga vilka nollor som har hookat med vilka, vilka faddrar som har hookat med vilka nollor, vilka faddrar som har hookat och unhookat med varandra osv, det sparar jag till nästan gång. Cliffhanger.
Och Hanna, skvallret, det vill säga vilka nollor som har hookat med vilka, vilka faddrar som har hookat med vilka nollor, vilka faddrar som har hookat och unhookat med varandra osv, det sparar jag till nästan gång. Cliffhanger.
Forever
Just nu är jag enbart glad över följande tre saker:
1. Arne Hägerfors har fått ett hederpris och det har sällan känts så välförtjänt. Jag älskar Arne. 2. Att jag börjat spela basket på riktigt igen. Jag fattar inte att folk (i Sverige) inte fattar att det är världens bästa sport. Men det ska bli mitt livs mision, vissa vill rädda världen men jag ska göra basketen till nummer 1 i Sverige, typ.
3. Att jag om exakt en vecka och två dagar står och gråter ögonen ur mig på Coldplay. Men jag är rädd för att jag kommer att gråta mest om de inte spelar Fix you.
Det var det. Och just det, jag bloggar igen.
1. Arne Hägerfors har fått ett hederpris och det har sällan känts så välförtjänt. Jag älskar Arne. 2. Att jag börjat spela basket på riktigt igen. Jag fattar inte att folk (i Sverige) inte fattar att det är världens bästa sport. Men det ska bli mitt livs mision, vissa vill rädda världen men jag ska göra basketen till nummer 1 i Sverige, typ.
3. Att jag om exakt en vecka och två dagar står och gråter ögonen ur mig på Coldplay. Men jag är rädd för att jag kommer att gråta mest om de inte spelar Fix you.
Det var det. Och just det, jag bloggar igen.