I'm dreaming of a white christmas
Hemma från Barcelona och min minisemester. Egentligen är nog inte semester korrekt ord i detta sammanhang. Man kom inte direkt hem inte utvilad, kry och laddad, snarare tre gånger så sliten och apförkyld. Men det var det lätt värt, sanslöst bra resa.
Igår firades julen in, för många med en jäkla fylla. För vissa ledde det i sin tur till att kärleksförklaringar (som egentligen borde stannat bakom stängda dörrar) fick möta dagens ljus, andra körde rattfulla eller hånglade upp nått random på dancefloor i någon slags töntig hämndaktion. Det är fint. Vem som gjorde vad låter jag vara osagt eftersom berörda personer redan haft tillräcklig ångest. We don't have to rub it in.
Jag önskar mig snö och ett alkolås till mobilen i julklapp, vi får se om någon av önskningarna slår in.
God Jul!
Igår firades julen in, för många med en jäkla fylla. För vissa ledde det i sin tur till att kärleksförklaringar (som egentligen borde stannat bakom stängda dörrar) fick möta dagens ljus, andra körde rattfulla eller hånglade upp nått random på dancefloor i någon slags töntig hämndaktion. Det är fint. Vem som gjorde vad låter jag vara osagt eftersom berörda personer redan haft tillräcklig ångest. We don't have to rub it in.
Jag önskar mig snö och ett alkolås till mobilen i julklapp, vi får se om någon av önskningarna slår in.
God Jul!
And you don't understand
För att fortsätta på temat buss så utbröt det idag en fight mellan passagerare och chaufför på bussen på väg hem från jobbet. Passageraren, en kille i 25-års åldern, hann inte kliva på bussen ordentligt innan chauförren stängde dörrarna. Föjldaktligen så klämdes killen fast mellan dörrarna, en rätt rolig syn enligt mig (det såg inte ut att göra så ont), enligt honom, inte lika roligt. På grund av musiken som fyllde mina öron hörde jag inte hur meningsutbytet började men i takt med att röstläget höjdes blev det svårare och svårare att undgå vad som sas (läs skreks). Snacket gick ungefär såhär:
Busschauförren: Det här är ingen jävla taxi!
Passageraren: Men skärp dig jävla idiot!!
Var på busschauffören trampar gasen i botten i något slags försök att visa sin ilska. Lyckligtvis (trodde jag) ska jag av på nästa hållplats så jag slipper bli ihjälkörd. Jag plingar, gör mig redo för avstigning och kliver av så fort bussen stannat. Tydligen inte tillräckligt fort tycker busschauffören som stänger dörrarna i princip samma sekund som jag hoppar ut. Jag lyckas precis slinka emellan innan dörrarna slår igen och slipper på så sätt att gå ett ännu värre öde till mötes än killen innan. Aningens chockad står jag, tack och lov, med båda fötterna på asfalten och ser hur bussen åker i väg med en rivstart. Plötsligt både förstår och sympatiserar jag med killens missnöje och bestämmer mig för att hålla mig till cykeln from now on.
Det är svårt att vinna över verkligheten med något som bara är "på låtsas". Jag börjar faktiskt förstå Dig. Förmodligen för att verkligheten är jävligt mycket bättre än på länge.
Imorgon bär det av, Barcelona once again. Sjukdomssymptom, flygresor och klädbrist oroar dock, det ena mer än det andra. Och i dagens horoskop: "En resa kanske blir en besvikelse nu. Du känner också att du inte kan lita på vissa personer", Tack för peppningen!
Jag försökte i alla fall, yes I did.
Busschauförren: Det här är ingen jävla taxi!
Passageraren: Men skärp dig jävla idiot!!
Var på busschauffören trampar gasen i botten i något slags försök att visa sin ilska. Lyckligtvis (trodde jag) ska jag av på nästa hållplats så jag slipper bli ihjälkörd. Jag plingar, gör mig redo för avstigning och kliver av så fort bussen stannat. Tydligen inte tillräckligt fort tycker busschauffören som stänger dörrarna i princip samma sekund som jag hoppar ut. Jag lyckas precis slinka emellan innan dörrarna slår igen och slipper på så sätt att gå ett ännu värre öde till mötes än killen innan. Aningens chockad står jag, tack och lov, med båda fötterna på asfalten och ser hur bussen åker i väg med en rivstart. Plötsligt både förstår och sympatiserar jag med killens missnöje och bestämmer mig för att hålla mig till cykeln from now on.
Det är svårt att vinna över verkligheten med något som bara är "på låtsas". Jag börjar faktiskt förstå Dig. Förmodligen för att verkligheten är jävligt mycket bättre än på länge.
Imorgon bär det av, Barcelona once again. Sjukdomssymptom, flygresor och klädbrist oroar dock, det ena mer än det andra. Och i dagens horoskop: "En resa kanske blir en besvikelse nu. Du känner också att du inte kan lita på vissa personer", Tack för peppningen!
Jag försökte i alla fall, yes I did.