Jepp

Jag har försökt få tag på Jesper Blomqvist hela dagen. Han är tränare i Enköping numer och vi skulle prata om några provspelare som är där. Hur som helst var jag lite nervös, det är ändå Jesper Blomqvist vi pratar om. Lite av en levande legend, Umeås stolthet, tyyp. Men när han ringde upp mig och och hans mjuka röst mötte min öron påmindes jag om vem Jesper faktiskt är. Han kan inte vara sur, han kan inte skälla ut någon, han är liksom bara snäll.


Marra har anlänt

Marra är här och vi sitter och kollar på Oprah. Idag handlar det om viktnedgångens hall of fame.
 
Jag: fan, nu får jag lite ångest över att jag inte har tränat idag...
Marra: för att du kollar på det här skitprogramet?

Tio minuter och några viktnedgångar senare:

Marra: fan, vad jag känner mig otränad alltså!
Jag: för att du kollar på det här skitprogrammet?

Om inte

Ibland är det jobbigt att vem som helst kan läsa ens blogg. Man kan liksom inte skriva vad som helst. Jag menar, annars kunde jag ju ha skrivit saker som att jag läser kommande kurslitteratur innan jag ska somna, eller att en på mitt jobb är snygg, eller att jag inte längre är "kär" i min fantasi av en viss hockeyspelare, eller en jävla massa annat som händer i mitt otroligt galet spännande och intrigrika liv. Om inte vem som helst kunde läsa, som sagt.


Uppis

Om någon undrar hur Uppsala är så är det fint. Bokstavligen talat fint, precis som alla säger. Men annars är det lite ensamt, inte så att jag lider av det eftersom jag jobbar cirkus 80 procent av min vakna tid, men ändå. Jobbet är kanon, om än stört stressigt emellanåt. Och speedway is my new thing.


I like it

74 kvm och balkong, jag har en känsla av att det kan bli svårt att komma tillbaka till 22 kvm i Sundsvall när sommaren är slut.

       

Year after year ...

Är första orden. Alla säger att jag måste se den på bio, men det skiter jag i. Här och nu ska jag se årets mest hypade film på min lilla bärbara dator, and you can't stop me.


Till minne av..

Förra årets midsommar är en riktig klassiker. Väder, aktiviteter, krans, kläder, mat, dryck, musik, sällskap, allt var klockrent (bortsett från det där med kameran då). Dessutom var både den roligaste och galnaste midsommaren någonsin, och jag tror att alla deltagare håller med. Årets upplaga var inte lika rolig, och inte lika galen heller. Jag satt själv på jobbet i åtta timmar utan en jordgubbe i sikte. Det fick mig liksom att inse vilken lycklig midsommar det var, bara för att vara lite sentimental.




Dagens citat:

"Han irrade omkring som om han var chockskadad av en granat". Det var ju lätt det klockrenaste citatet om Petter Hansson i allmänhet och Rysslandmatchen i synnerhet.

Sexblogg och kändisskap nästa

Uppsala Nya Tidnings sportredaktion har en egen blogg. En egen blogg där alla mer eller mindre måste blogga. Idag blev jag uppmanad att länka till min egen blogg, den här alltså. Det skulle ju onekligen höja läsarsiffrorna. Något som Linnet nappade på direkt.

inus säger: fan va klockrent

linus säger: gör om den till SEXBLOGG nu

linus säger: Avslöja allt du gör i uppsala

Malin säger: haha

linus säger: Igår var jag på krogen, jag var så jävla kåt, så jag hade sex med en snubbe på krogen.

linus säger: GÖR DET NU

linus säger: LJUG

linus säger: Länka

linus säger: bli känd

Malin säger: haha, jag vet inte om jag vill bli känd linnet!

linus säger: Lugnt krönika i metro varje tisdag

linus säger: det är ju toppen


Uppsala dag 1 & 2

Jag hatade det i två timmar. Uppsala alltså. Men efter att jag hade gråtit ut lite kändes det bättre. Och nu känns det nästan bra. Eller i alla fall okej. Har hittills bara haft inskolning och det har skett relativt smärtfritt och utan några större missöden. Och alla är verkligen jättejättejätte trevliga, faktiskt. Men det är på fredag det är upp till bevis, då gör jag min första riktiga dag själv. Och när jag själv menar jag verkligen själv. Midsommarafton gör nämligen att alla är lediga, alla utom webben, det vill säga jag. Det känns verkligen fantastiska att vara själv första dagen på nya jobbet, men va fan, det värsta som kan hända är att det går åt helvete (mitt nya motto).

För övrigt har jag idag, för första gången i hela mitt liv, varit på speedway. Det var ändå sjukt kul. Fick se min gamla barndomsidol, eller nåja, en av de få speedwayförare jag kan förutom Tony Rickardsson, Greg Hancock live. Och så har jag varit i Eskilstuna, bara det är stort.


Hej då 2

Om sju timmar åker jag. Och om 13 gör jag mitt första arbetspass. Nästa gång jag bloggar blir det från Uppsala. Jag garanterar massvis med ångest, på återseende då.

Sista riktiga kvällen i Umeå var, som synes, både rolig och dimmig, trots en lite trög start efter mål i 92:a minuten.

                                                        

I surrender

Sista kvällen i Umeå ska jag heja på Sverige, umgås, dansa och dricka vin. Det kommer att bli bäst bara. Lika bäst som sommar alltid är. Trevlig kväll.


I can breathe again

Innan jag flyttade till Sundsvall skrev jag långa, långa inlägg men töntiga sångtextrubriker. Det gör jag inte längre. Jag skrev vad jag kände och tänkte på ett helt annat sätt. Sedan jag flyttade till Sundsvall har jag blivit begränsad av krav och en jävla prestationsångest. Sundsvall kväver människor, så även mig, tydligen. Inte så att jag inte trivs, bara kvävs lite. Sakta men säkert tills man inte kan andas längre.

Innan jag flyttade till Sundsvall var jag orolig för hur allt skulle bli, för hur alla skulle vara. "Alla" visade sig vara bäst. Men nu ska jag flytta till Uppsala och jag tror faktiskt inte att det kommer att bli lika bäst. Det är skillnad på att börja jobba och börja plugga, man lär liksom inte känna folk på samma sätt. Dessutom slog det mig, när jag läste igenom min blogg, att jag har haft några sjukt bra sommrar i Umeå de senaste åren och jag skulle gärna ha en till i år. Jag har ingen lust att lämna kompisar och familj för en stor tom lägenhet i ett jävligt okänt Uppsala. Jag har ingen lust med dagar fyllda av prestationångest.
   Jag vet att det är ett sjukt bra jobb, att jag borde vara glad och inspirerad av att få jobba med det jag vill på en stor och bra tidning. Men jag ser det inte så. Efter besöket i Uppsala i tisdags åt ångestmonstret nästan upp mig. Det är en stor, seriös tidning men riktigt duktiga journalister, det är liksom inte Dagbladet (no offense) och jag vet ärligt talat inte om jag fixar det. Jag blir så osäker att jag inte ens vet om det är det här jag ska syssla med. Men å andra sidan är det väl det jag ska testa nu, och det kan ju inte gå mer än åt helvete. Det värsta som händer är att jag svartar ner Mittuniversitetets journalistutbildnings rykte och aldrig mer får komma tillbaka Uppsala Nya Tidning. So what...   



Björn & min bror

På tal om lika så kom flera tjejer fram till mig sist jag var ute och sa: "åh, din bror är sååå lik Björn Gustafsson!". Och ja, det finns väl en viss likhet. Jag skulle verkligen rida på den vågen om jag var han.

    

Lika som bär

Är det bara jag eller är inte Schweizspelare Ludovic Magnin och ståuppkomikern Jacob Öqvist väldigt, väldigt lika varandra?

           

Den 777:e mannen

Igår när jag skulle gå och lägga mig hittade jag boken om Hagamannen i bokhyllan. Jag började läsa, och kunde inte sluta. Tre timmar senare var den utläst. Den är förmodligen inte lika intressant om man inte bott i Umeå, varit livrädd och hört alla rykten. Det mesta stämde, men det kanske värsta stämde inte. Även om det han gjorde med vissa av dem var så hemskt att det räcker och blir över tio gånger om. Att han traskade förbi precis utanför mitt hus är läskigt, att det bara var tur att ingen dog är läskigt och att polisen var så sjukt klantiga är kanske läskigast av allt.

Hej då.

Imorgon åker jag till Uppsala för att hälsa på mitt sommarjobb och min lägenhet. Jag ska flyga ner och upp och är som vanligt rädd att planet kraschar. För att inte säga panikslagen. Här snackar vi verkligen inte filbunke. Jag resonerar som så att inrikesflygen förvisso är väldigt säkra och har inte störtat på flera år. Men just därför är sannolikheten väldigt stor att det gör det nu, det är ju liksom på tiden. Det känns verkligen sådär.

Om jag överlever bloggar jag inom kort, om inte, farväl.

Sommarlov

Världens bästa grupp klarade b-uppsatsen med marginal och nu har ett år gått. Eller i alla fall ett läsår. Tiden har gått sjukt fort trots att det känns väldigt länge sedan jag flyttade ner grejerna och bosatte mig i Sundsvall. Och det har varit sjukt kul, för det mesta. Så det är inte utan lite separationsångest jag åker härifrån för en veckas semester i Umeå innan allvaret i Uppsala börjar.

Sista dimmiga Sundsvalls natten på ett bra tag.

God morgon

Nu ska uppsatsen in. Sedan ska jag köpa Coldplay-biljetter. 18:e september i Globen!

IDAg

1 juni. Det har varit sena nätter, fysiska bråk och rätt drygt. Efter att ha levt och andats b-uppsats i en och en halv vecka är vi, gruppen, typ klara. För övrigt närmar sig temperaturen i Sundsvall  30-stecket och jag ser fram emot två halvlediga veckor innan jag flyttar till Uppsala. För jag har väl inte glömt att nämna det? Inget Sundsvall, inget Umeå och ingen ledighet. Istället Uppsala och en massa jobb. Fin fint.