The worst is over now and we can breathe again

Det här är den första lördagen som jag är hemma sedan jag vet inte när. Det har inte gått en helg under hösten då jag inte har svängt mina lurviga på krogen, knappast under sommaren heller. För min egen skull tror jag att det är bra att jag inte kommer ihåg min senaste vita vecka, även om minnesförlusten vittnar om att det var ett bra tag sedan. Bara för att denna helg har varit vit betyder det dessvärre inte att veckan har varit det. I onsdags var det givetvis klackarna i taket och på måndag vore det en dödssynd att inte skåla i champange. Mitt nyårslöfte? En vit vecka kanske vore på sin plats.  

It's too late to apologize

Jag har skrapat tio trisslotter under julhelgen och inte vunnit ett öre. Medan alla omkring mig har kammat hem, åtminstone en hundralapp, sitter jag kvar med endast skraprester och en krona på sin höjd. Detta hade väl varit okej om jag ändå hade haft tur i kärlek, men my ass, sådant existerar ju inte.  Ordspråk som aldrig stämmer trivs jag verkligen inte med. Och bitter är jag inte heller.

I still need you but I don't want you now.

Haha. Jag hade glömt bort att Umeå faktiskt också kan bjuda på drama. Jag ångrar inte en sekund att jag flyttade härifrån, även om de bästa finns här och det kan vara kul ibland. Lite för mycket "oros" (ni vet). Fyllebloggen kan komma att bli ett återkommande tema med tanke på den tristess som väntar i höst.

Nu sover vi i ett dygn, minst.

Can you feel the love tonight?

Surfar in på aftonbladet.se och glider vidare till ytterligare en Persbrandt-skandal. Tycker mig då känna igen personen som stått föremål för Persbrandts senaste attack, och mycket riktigt, en gammal skolkamrat. Jag kan inte låta bli att skratta lite, bara lite. Alla blir vi kändisar på våra egna sätt.

För övrigt är det rätt trevligt att vara hemma, även om Sundsvall har finare julpynt. Trevlig kväll med dem som alltid levererar liksom:) God natt.


You and me together through the days and nights

... I don't worry cause everything gonna be alright.

Nu kommer jag hem. Hejdå Sundsvall.

Kom änglar

Sundsvall är fortfarande kallt och min förkylning äter upp mig. Jag känner mig som överkörd av en lastbil. Snorande och snörvlande går jag omkring i en dimma, och ser nog precis lika jävlig ut som jag känner mig. Men mitt i all självömkan kan jag inte låta bli att tänka på hur roligt jag har haft denna höst.

                                                           

A lack of color

Jag är less på att få vara glad i en dag innan någon förstör allt. Jag är less på tjejiga bråk, och framför allt är jag less på killar. Suprise suprise. Dessutom är jag förkyld och Sundsvall är kallt. Just därför känner jag mig berättigad att gråta ut i ett blogginlägg.

Jag längtar hem.

I'm still to tired and I got to go

Till er som jag alltid tänker på men aldrig ringer: jag har inte glömt bort er. Felicia, Frida x2, Erica och Maja framför allt. Och till er som jag ringer, men alldeles för sällan, jag tycker om er också.

Sådär, nu var hjärtat lättat.

Och vi dricker för kärlekens skull

Fyllebloggar är ju alltid trevligt. Jag har fortfarande inte orkat städa upp efter gårdagens fylleslag. Och jag sätter alla mina pengar på att det blir värre ikväll.

Cheers!

Lalalalalalala

Allt är klart och jag är full. För att inte tala om Christian. Han började kvällen med att spy på Martins golv och nu har han fortsatt med att slå sönder två glas som ligger i skärvor på mitt golv. Skärvor som har resulterat i att min hand blöder (ja, poängen med detta inlägg är att hänga ut Chris) och det gör fan ont. Dessutom har jag skapat mer intriger än någonsin tidigare, starkt jobbat. Imorgon fortsätter jag mer fler, so long.

Meningslöst inlägg bara för att.

Intrigerna fortsätter i hålan. De lär nog aldrig upphöra faktiskt. Men va fan, jag har ju inte mycket bättre för mig så de är väl välkomna antar jag. Efter elva timmars jobb och nästan lika många texter (där stavfelen lär vara många) är jag för en gång skull trött. Och imorgon börjar det. Återkommer på fredag om jag överlever. Tills dess, Ha det.

Too tired to care

Nu lägger jag ner böckerna (som fortfarande är oöppnade) och lyder Hannas råd. Man måste ju få ha kul också, visst? Jag skjuter upp allvaret till imorgon istället. Tjingelingeling.


Whiskey lullaby

Det är liksom ingen idé. Jag kommer inte att vara anträffbar på en vecka. Skola twentyfourseven och jag överdriver inte ens.

Jag ska nu lägga mig i sängen, somna till slutet på independence day och sedan ska jag jobba arslet av mig i en vecka. Looking forward to it, vi ses!

Light up this midnight skies

En bra regel när man handlar är att inte vara svinhungrig. Jag brukar följa den för att slippa övertrasserat kontokort och överfyllt kylskåp. Från och med idag har jag en regel till. Efter 45 minuter på Ica, då jag hela tiden var dödstörstig, kom jag hem med sju liter vätska. Cola, juice, mjölk, saft, jag har allt nu. På matfronten ser det inte lika bra ut.

För övrigt är detta konstigt: Jag pratade med en anonym person idag som berättade att hon var befriad från förbannelser i två år till. Jag undrade givetvis hur man ens kan befrias från dessa och såhär går det tydligen till: "Du tar en glasburk och fyller den med rostiga föremål, sen pissar du i denna burk och droppar i lite blod. Efter detta gräver du ned den minst en meter under jordytan...sen är du skyddad i tio års tid mot förbannelser". Hjälp! I rather stay cursed.

Nu ska jag baka lussebullar och dricka Cola, anteckna. Tjingeling!