Turn me in to a dead fish
Men som Timbuktu skulle ha sagt, "Det ordnar sig, det gör det alltid"
Det känns som att min blogg har förvandlats till lite av en gnällhörna men det blir nog ändring på det snart!
Fortsättning följer hur som helst..
Oh, simple thing, where have you gone?
Hösten blir onekligen intressant, anyting can happen liksom. Förmodligen "händer" inget mer än kyla, mörker och tristess. Inte för att vara positiv. Hade ju varit roligare om han som "förgyllde" dagarna hade fortsatt i samma stil. Men man kan ju inte få allt. Och jag är inte bitter.
Dj Bobo - Everybody
Radiohead - Karmapolice
The Fray - How to save a life
Nu sprattlar jag vidare, på återseende!
Paradise City
Så var man hemma då. Levande. Sliten. Brun. Fattig. Egentligen talar väl rubriken sitt tydliga språk men för att sammanfatta Barcelona och resan på ett snabbt och enkelt sätt så var det
B Ä S T. Vi har solat, badat, shoppat, sprungit upp och ner för ramblan både med och utan heels, druckit sangria och vikoroff i mängder, sovit för lite, träffat bra och dåligt folk, ätit och haft satans kul. Vi ger resan 5 av 5.
Litet minus (cirka 0,001) för flådda, döda råttor i vattnet, sand överallt, cleaningladys frånvaro, stockholmska och ont i fötterna. Största pluset går utan tvekan till hjälten Resorb som gjorde det hårda livet möjligt, mitt hjärtligaste tack!
Från och med nu får man leva på minnen och oförglömliga citat som förmodligen inte är ett dugg roliga förutom för mig Rebben och Lindet. Jag har haft mitt roliga och det är nu dags att ta tag i livet, skitkul.
5 av 5 mina damer och herrar, 5 av 5!
The final countdown
Egentligen borde alla sanningar avslöjas ifall jag nu skulle förolyckas i en krasch men i hopp om fortsatt liv sparar jag dom (eller tar dom med mig ner i graven) till ett senare tillfälle.
För övrigt är det inte kul när alla fyttar. Dom som alltid har funnits där finns inte längre. 100 meter är nu 100 mil, hur kul är det? Inte ens lite kul. Jag blir arg. Kom tillbaka Nu.
Vilket gnäll.
Hejdå Umeå, Hoooola Barcelona!
Det är kul
Och bloggar är bara för "självupptagna människor", vilket slag i ansiktet. Här försöker man att skapa världsfred och hitta botemedel mot cancer och vad får man tillbaka? Thanks mate.
Nämen ha en trevlig dag.
Don't cry out
Och en liten notis bara: Fotbollslaget (Ofyndigt namn, jag vet) vann första matchen efter uppehållet med förkrossande 12-0. Ni som missade detta målkalas, misströsta inte, imorgon får ni en ny chans. Så var det sagt också.
Lina har träffat Ola, han är bara 1,70 cm lång/kort. Där gick många drömmar i kras, i alla fall mina och Lindas.
Låten: The Knife - Heartbeats
Mindre än en vecka! Adios amigos
Losing my religion
Skämt och sido så tror jag inte sådär jättemycket på Gud, jag försöker mer att tro på ödet. Man behöver inte bekymmra sig så mycket om det finns en mening med allt. Bekymmrar mig gör jag dock mest hela tiden och mening finns det nog knappast med Allt så jag är kanske inte en så trogen anhängare trots allt. Egentligen handlar väl ödet och Gud om samma sak, båda är ett sätt att hitta mening där det typ inte finns någon och ett försök till att känna sig trygg. Jag önskar verkligen att jag var troende, no worries liksom, Gud har en plan. Då skulle man kunna luta sig tillbaka i vetskap om att Gud grejar det. Onekligen ett enkelt liv.
Med åtta dagar kvar åkte den omtalade resan på ett bakslag. Den förväntade kvartetten blev plötsligt en trio, riktigt trist men the show must go on. Och treor gillar vi ju.
It's decision time
Igår kära, idag plastsyskon.. what's next?
Igår Ola, idag Björn Lind.. vem ska jag välja?
Igår Umeå, idag Kalifornien.. vågar man?
Och när ska man inse att det är kört? Två veckor? tre? fyra? fem? tio? Ett svar vore enklare, ja eller nej. Inte för att jag har frågat men.. du borde fatta.
Nedräkningen har börjat: 9 days!
Be careful what you wish for
Angående det förra inlägget så fick jag precis den spänning jag så gärna ville ha och så mycket, mycket mer. Min mobil var kvar hos Jullan och när jag hämtade den på kvällen hade jag både ett och två och nio missade samtal från en och samma person (ni som är snabbtänkta kan kanske lista ut vem), det är åtta för mycket. Lägg sedan till ett sms som bonus på det och den efterlängtade spänningen var mer en känsla av panik. Inte alls roligt. Mitt gamla tråkiga liv är förlåtet och får gärna komma tillbaka till mig när som helst, please!
Förut kunde jag göra ingenting hur länge som helst, typ se på tv en hel dag eller ligga i solen utan att röra ett finger but the those days are gone. Jag pratade med Lina om det nyss och vi är övetygade om att allt är jobbets fel. Sen jag slutade jobba på SCA blir jag extremt stressad av att göra ingenting. Så nu måste jag göra saker hela tiden, visserligen effektivt men ändå ledsamt.. att göra ingenting har ju varit min favorit sysselsättning.
Jag når alltid min effektivitetstopp på natten så efter att ha kommit hem från lagfika bestämde jag mig för att städa. Efter att ha dammtorkat och dammsugigt återstod bara moppningen.. men emellan körde jag igång en tvätt, effektiv som sagt. När jag sedan häller skurmedel i hinken får jag en känsla av att något inte står rätt till. Flaskan som jag använder är väldigt bekant och jag inser till min förskräckelse att det är samma medel som jag fem minuter tidigare hällt i tvättmaskinen. I hopp om att det trots allt ska vara sköljmedel tar jag mig en snabb titt på etiketten men det står ju självklart "Allrengöring" med fet text. Rengöring som rengöring kan man ju kanske tycka.. jag stoppade dock tvätten illa kvickt och började helt enkelt, efter diverse krångel, om från början.. smidigt Mallan.
Well.. bye.
One night to speed up truth
Jag börjar verkligen inse att jag behöver lite spänning i mitt liv och eftersom att ingenting spännande sker får man ta saken i egna händer. Spänning kan ju skapas på lite olika sätt, man kan t.ex. hoppa bungyjump, resa till Afrika eller köpa en trisslott.. jag däremot valde att lämna ut mitt nummer (det ska tilläggas att jag (nästan) aldrig lämnar ut mitt nummer till någon) till en gangster. Smart? Kanske inte jätte. Tur för mig är väl iaf att han förmodligen aldrig kommer att ringa. Frågan är ju bara vad jag gör om han ringer? Spännande, visst.
"Am I a fool to think that there's a little hope?" undrar Lenny och jag med för den delen.. svaret är nog dock ja, you're a fool. Men men.. som Sara skulle ha sagt: "the heart wants what it wants", kloka ord.
Innan jag blir brutalt ärlig är det bäst att vi slutar, tjing.