Turn me in to a dead fish

Som Sophie sa idag: "Det är inte lätt att vara Malin" och jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Det är sannerligen inte lätt att vara mig, you should try it. Jag vill verkligen vara den där döda laxen nu. Jag tycker inte om att ta avgörande beslut som påverkar framtiden. Rätt eller fel, hur vet man liksom? Svaret är att man vet inte, man måste testa. Så imorgon avgörs det, antigen ett hopp utför ett stup utan att veta var jag landar eller tillbaka på noll. Inget känns egentligen speciellt lockande.

Men som Timbuktu skulle ha sagt, "Det ordnar sig, det gör det alltid"

Det känns som att min blogg har förvandlats till lite av en gnällhörna men det blir nog ändring på det snart!
Fortsättning följer hur som helst..

Oh, simple thing, where have you gone?

Det vore så lätt att ta den enkla vägen, att göra det som förväntas och det som inte kräver speciellt svåra beslut, att bara följa med strömmen. Men "det är bara döda fiskar som följer med strömmen", brukar min tränare säga. Och vem vill vara en död fisk? Ibland vill jag nästan det, en död lax som bara glider med utan att behöva anstränga sig det allra minsta. Nu är det väl dock inte riktigt så livet fungerar för dom flesta människorna, snarare tvärtom. Man måste sprattla som satan för att hålla sig flytande.

Hösten blir onekligen intressant, anyting can happen liksom. Förmodligen "händer" inget mer än kyla, mörker och tristess. Inte för att vara positiv. Hade ju varit roligare om han som "förgyllde" dagarna hade fortsatt i samma stil. Men man kan ju inte få allt. Och jag är inte bitter.

Dj Bobo - Everybody
Radiohead - Karmapolice
The Fray - How to save a life

Nu sprattlar jag vidare, på återseende!

Paradise City

Så var man hemma då. Levande. Sliten. Brun. Fattig. Egentligen talar väl rubriken sitt tydliga språk men för att sammanfatta Barcelona och resan på ett snabbt och enkelt sätt så var det
 B Ä S T. Vi har solat, badat, shoppat, sprungit upp och ner för ramblan både med och utan heels, druckit sangria och vikoroff i mängder, sovit för lite, träffat bra och dåligt folk, ätit och haft satans kul. Vi ger resan 5 av 5. 
   Litet minus (cirka 0,001) för flådda, döda råttor i vattnet, sand överallt, cleaningladys frånvaro, stockholmska och ont i fötterna. Största pluset går utan tvekan till hjälten Resorb som gjorde det hårda livet möjligt, mitt hjärtligaste tack!

Från och med nu får man leva på minnen och oförglömliga citat som förmodligen inte är ett dugg roliga förutom för mig Rebben och Lindet. Jag har haft mitt roliga och det är nu dags att ta tag i livet, skitkul.

5 av 5 mina damer och herrar, 5 av 5!

image10


The final countdown

Det här kan mycket väl, all jokes aside, bli mitt sista inlägg. Under en vecka kommer jag att utsättas för fyra (om jag överlever så länge) näst intill direkta möten med döden. Slutet kan vara här redan imorgon. Det är i n t e kul. Jag hatar flygplan, flygplan hatar mig, det är liksom en ömsesidig avsky. Men ibland måste man ju, även om jag verkligen inte gillar det, ta risker, våga för att vinna osv. So that's what I'm doing. Om Gud är på bra humör så är det Barcelona som gäller om mindre än 32 timmar, det blir sjukt. Är han inte det får jag åtminstone träffa honom personligen. Tur att man är positiv. Dock inte lugn.

Egentligen borde alla sanningar avslöjas ifall jag nu skulle förolyckas i en krasch men i hopp om fortsatt liv sparar jag dom (eller tar dom med mig ner i graven) till ett senare tillfälle.

För övrigt är det inte kul när alla fyttar. Dom som alltid har funnits där finns inte längre. 100 meter är nu 100 mil, hur kul är det? Inte ens lite kul. Jag blir arg. Kom tillbaka Nu.

Vilket gnäll.
Hejdå Umeå, Hoooola Barcelona!

Det är kul

Jag visste att det här skulle hända. Idag är en jättedålig dag. Jag glömde bort mitt läkarbesök imorse, jättebra. 300 kronor i kastade i sjön, jättekul.

Och bloggar är bara för "självupptagna människor", vilket slag i ansiktet. Här försöker man att skapa världsfred och hitta botemedel mot cancer och vad får man tillbaka? Thanks mate.

Nämen ha en trevlig dag.

Don't cry out

Idag kom den efterlängtade lappen. Jag och Hannah har varit som barn i väntan på julafton och ibland har våran väntan varit näst intill olidlig. Vi har känt oss motarbetade längst resans gång men idag infann sig alltså lappen i Hannahs brevlåda, inte en dag för tidigt. Vid intresse angående detta ämne hänvisar jag vidare till http://chalke.blogg.se där en mer utförlig redogörelse finns.

Och en liten notis bara: Fotbollslaget (Ofyndigt namn, jag vet) vann första matchen efter uppehållet med förkrossande 12-0. Ni som missade detta målkalas, misströsta inte, imorgon får ni en ny chans. Så var det sagt också.

Lina har träffat Ola, han är bara 1,70 cm lång/kort. Där gick många drömmar i kras, i alla fall mina och Lindas.

Låten: The Knife - Heartbeats

Mindre än en vecka! Adios amigos



Losing my religion

Gud är en udda filur. Han/Hon/Den/Det njuter av att förvirra mig. Skadeglad och jävlig men visst, säkert godhjärtad innerst inne. Idag skickade Gud ett fint tecken på sin existens till mig, "tack" sa jag, "haha" sa Gud och tog genast tillbaka allt det fina.. schysst.
   Skämt och sido så tror jag inte sådär jättemycket på Gud, jag försöker mer att tro på ödet. Man behöver inte bekymmra sig så mycket om det finns en mening med allt. Bekymmrar mig gör jag dock mest hela tiden och mening finns det nog knappast med Allt så jag är kanske inte en så trogen anhängare trots allt. Egentligen handlar väl ödet och Gud om samma sak, båda är ett sätt att hitta mening där det typ inte finns någon och ett försök till att känna sig trygg. Jag önskar verkligen att jag var troende, no worries liksom, Gud har en plan. Då skulle man kunna luta sig tillbaka i vetskap om att Gud grejar det. Onekligen ett enkelt liv.  

Med åtta dagar kvar åkte den omtalade resan på ett bakslag. Den förväntade kvartetten blev plötsligt en trio, riktigt trist men the show must go on. Och treor gillar vi ju.


It's decision time

Min pappa är nästan lika nyfiken som mig, kan tyckas omöjligt men det ligger i släkten. När jag kom hem idag tillkännagav han lite skamset att han hade en bekännelse. Han inledde med fraser som "det var inte meningen", "jag kunde inte låta bli", "sidan var uppe när jag satte mig", "jag tyckte att det verkade så intressant". Kom till saken, sa jag, som redan hade förstått att han läst min blogg. Min tanken när jag skaffade denna blogg var väl kanske inte direkt att pappsen skulle läsa men den är ju onekligen offentlig så jag får väl stå mitt kast. Hur som helst så var han lyrisk. Jag var mest generad. Han hade läst inlägget angående mitt sommarjobb på SCA (där han för övrigt jobbar) och tyckte absolut att jag skulle skicka in det till SCA så att dom kunde publicera det i deras interna tidning. Lugn i bussen! Läste han inte avsnittet där jag klankar ner på halva fabriken? Jag tror inte att Barbro och dom andra på lokalvåren skulle uppskatta mina ord. Snacka om att ha satt sin sista potatis på det stället.

Igår kära, idag plastsyskon.. what's next?
Igår Ola, idag Björn Lind.. vem ska jag välja?
Igår Umeå, idag Kalifornien.. vågar man?

Och när ska man inse att det är kört? Två veckor? tre? fyra? fem? tio? Ett svar vore enklare, ja eller nej. Inte för att jag har frågat men.. du borde fatta.

Nedräkningen har börjat: 9 days!

Be careful what you wish for

Angående det förra inlägget så fick jag precis den spänning jag så gärna ville ha och så mycket, mycket mer. Min mobil var kvar hos Jullan och när jag hämtade den på kvällen hade jag både ett och två och nio missade samtal från en och samma person (ni som är snabbtänkta kan kanske lista ut vem), det är åtta för mycket. Lägg sedan till ett sms som bonus på det och den efterlängtade spänningen var mer en känsla av panik. Inte alls roligt. Mitt gamla tråkiga liv är förlåtet och får gärna komma tillbaka till mig när som helst, please!

Förut kunde jag göra ingenting hur länge som helst, typ se på tv en hel dag eller ligga i solen utan att röra ett finger but the those days are gone. Jag pratade med Lina om det nyss och vi är övetygade om att allt är jobbets fel. Sen jag slutade jobba på SCA blir jag extremt stressad av att göra ingenting. Så nu måste jag göra saker hela tiden, visserligen effektivt men ändå ledsamt.. att göra ingenting har ju varit min favorit sysselsättning.

Jag når alltid min effektivitetstopp på natten så efter att ha kommit hem från lagfika bestämde jag mig för att städa. Efter att ha dammtorkat och dammsugigt återstod bara moppningen.. men emellan körde jag igång en tvätt, effektiv som sagt. När jag sedan häller skurmedel i hinken får jag en känsla av att något inte står rätt till. Flaskan som jag använder är väldigt bekant och jag inser till min förskräckelse att det är samma medel som jag fem minuter tidigare hällt i tvättmaskinen. I hopp om att det trots allt ska vara sköljmedel tar jag mig en snabb titt på etiketten men det står ju självklart  "Allrengöring" med fet text. Rengöring som rengöring kan man ju kanske tycka.. jag stoppade dock tvätten illa kvickt och började helt enkelt, efter diverse krångel, om från början.. smidigt Mallan.

Well.. bye.


One night to speed up truth

Jag har en känsla av att det är aningens otaktiskt att skriva blogg klockan 03.58 på natten efter en utekväll. Men det är väl kanske då sanningen kommer fram så.. grattis till er.

Jag börjar verkligen inse att jag behöver lite spänning i mitt liv och eftersom att ingenting spännande sker får man ta saken i egna händer. Spänning kan ju skapas på lite olika sätt, man kan t.ex. hoppa bungyjump, resa till Afrika eller köpa en trisslott.. jag däremot valde att lämna ut mitt nummer (det ska tilläggas att jag (nästan) aldrig lämnar ut mitt nummer till någon)  till en gangster. Smart? Kanske inte jätte. Tur för mig är väl iaf att han förmodligen aldrig kommer att ringa. Frågan är ju bara vad jag gör om han ringer? Spännande, visst. 

"Am I a fool to think that there's a little hope?" undrar Lenny och jag med för den delen.. svaret är nog dock ja, you're a fool. Men men.. som Sara skulle ha sagt: "the heart wants what it wants", kloka ord.

Innan jag blir brutalt ärlig är det bäst att vi slutar, tjing.