Till alla mina angolosaxiska läsare: I miss you like crazy!
When lies are taking over
and your mind has lost control
When your body's just a weapon
to kill your aching soul
When you don't know were you're going
and the day has lost its light
When the darkness is taking over
and you can't put up a fight
When you've lost your strenght and courage
and all your hope is gone
When a day is like forever
and you know you can't go on
When your thoughts are just like torture
and you feel like you have none
When life is feeling useless
then I am your only one
radio is shit, so is life
Han är den mest cyniska människa jag träffat ("life is shit and then you die"), om man ens kan kalla honom människa. Han jobbar natt sju dagar i veckan och sover nästan ingenting ("I can sleep when I die"). Han radar upp fantastiska citat och anekdoter som skulle kunna göra ett lika fantastiskt radioinslag. Om det inte var för att min inspelningidiotgrej ger upp efter tio minuter. Jag spenderade två och en halv timme på bageriet i natt, med mig hem har jag två och en halv minuts material. Material där frågorna växlar mellan svenska och engelska och svaren dröjer så det är egentligen mestadels tyst. Jag vågar inte ens börja att försöka få ihop det till ett inslag för det kommer förmodligen inte att gå.
Halv fem gick jag och la mig i natt, tack vare allt kaffe jag drack, eftersom att det är oartigt att inte tacka ja. Jag hatar teknik och är så arg att jag snart börjar gråta. Life is really shit, and then, you die.
Och folk säger att det är svårt att få jobb.
Jag ringde ett bageri och förklarade mitt ärende. Ägaren som var lite halvdålig på svenska skulle prata med bagaren och sedan återkomma till mig. So far so good. Efter ett tag ringde han upp:
Ägaren: Du ville ha jobb va? Det går bra, du kan komma 00.30.
Jag: Nja.. alltså.. jag tänkte ju bara göra ett radioinslag om bröd. Till skolan. Jag vill bara följa med bagaren.
Ägaren: Ett radioinslag?
Jag: Ja, jag har liksom inte så mycket erfarenhet inom bageribranschen. Är det okej att jag kommer ändå?
Ägaren: Jaja, du kan komma, det går bra.
Det är inte lätt när det finns mer än två våningar
Konversation mellan två lärare:
Ingemar: Du Uffe, ska du på mötet klockan 10.00 nere hos Börje?
Uffe: Ja, men uppe va?
Ingemar: Nere?
Uffe: Uppe
Uffe: Eller.. vilken våning är vi på? Nere blir det ja.
Ingemar: Eller uppe? Var sitter han egentligen?
Ingemar: Han sitter ju på den här våningen.
Uffe: Ja! Rakt över blir det ju.
Ingemar: Rakt över ja, hehe.
The Skvallersvall
Omtänksamma kompisar.
jag har mensvärk. mycket värre än vanligt, jag dör.
Frida säger:
fy fan..
Frida säger:
inte för värken alltså. mer för att det inte blir ligga av med ******.
När man bloggar bara för att.
Jag tycker ändå att jag är en relativt tolerant människa som inte jagar upp mig särskild lätt, även om jag vet att det råder delade meningar i den frågan. Men det finns personer i min klass, personer som provocerar mig. När de sätter igång med sina egenheter börjar det klia inom mig. Jag tänker på hur fula de är, hur otroligt obegåvade och korkade och helt enkelt hysteriskt dryga de är. Jag önskar att det öppnas en lucka i golvet där de faller ner och försvinner ur min åsyn. Och det är de snälla tankarna. De är säkert fina människor någonstans, men jag ser det inte. Så, nu var det sagt också. God natt.
This years love och blablabla
♥
Dagens reflektioner.
- 14 kronor på kontot och två veckor till csn-bidrag kräver frågan: vad hände? Och framför allt, hur ska jag klara mig?
- Enligt en säker källa låter den här killen http://playcold.blogg.se/2008/january/jag-hatar-dig.html värre på telefon än när han sjunger, märkligt.
- Imorgon ska jag agera sjuktjärnsjournalist och intervjua en SJ-gubbe om deras, i princip alltid, försenade tåg. Förmodligen lämnar jag skjutjärnen hemma och fokuserar på att vara journalist, det är svårt nog.
- Jag skulle gifta mig med Björn Gustafsson om jag fick chansen, oprövad och allt.
- Vissa dagar är det jobbigare än andra att tappa mackan med smöret nedåt, välta ut papperskorgen med matrester eller inse att man ligger efter med en massa måsten, idag är en sådan dag.
Bla bla bla.
Jag gör tv nu. Det har varit kul, väldigt kul. Hittills har jag redigerat och filmat och det har gått fint. Men nu, nu måste jag hitta en nyhet. Och jag har ingen nyhetsnäsa, ingen fantasi och ingen tändningsnyckel. Det är inte kul och det kommer framför allt inte att gå bra.
När (läs om) jag hittar en nyhet ska jag dessutom få ihop det till ett inslag. Jag vet verkligen inte hur det ska gå till. Jag vill göra något intressant, spännande och världsomvälvande men inget sådant existerar i Sundsvall, konstigt nog. I Sundsvall existerar inte ens några nyheter överhuvudtaget. Motivation, idéer och krativitet nu, tack.
Berg & dalvana
Jag behövde bara en deppig dag för att inse att livet går vidare, som vanligt. Och Sjögge kommer och hälsar på i helgen, det kan liksom inte bli bättre.
Vem är vem?
Dagens tips: ignorera detta inlägg
Martin tycker att jag behöver peppas, och ja, det är korrekt. Men du kan ju prova att peppa en halvdöd sjöko.
Ibland är journalistik jävligt roligt.
Tomas Ruuth kände nog att han hade en bra story på gång, who wouldn't?
Det är inte lätt när det är svårt.
Kung Bore är en personifikation av vintern, men det kanske man bara vet om man kommer från Norrland. Linus visste i alla fall inte det. Under dagens ingressövning skulle han skriva en ingress till en artikel som började: "Kung Bore kommer tillbaka i dag med massor av snö". Linus sätter sig genast och börjar knåpa på, vad han tycker, är en riktig kanoningress. Problemet är bara att han som sagt inte vet "vem" Kung Bore är, och läsa kan han inte heller. Denna kombination innebär att ingressens första mening lyder som följer: "Nu varnar SMHI för stormen Kurt Bore som sveper in över sydvästra Sverige". Stormarna har visserligen roliga namn så jag förstår tänket, men det är fortfarande hysteriskt roligt.
För övrigt har Christian syltat in sig ännu mer, om det nu var möjligt. Ett äkta hattrick. Vem hade trott att han var en sådan bolltrollare?
Nisse köper mat för fler tusen.
Martin kan inte vara hemma för att han har för stökigt.
Och jag, jag har dödsångest.
Here we go again
Sara lämnade inte bara ett tomrum (som blir svårt att fylla;) efter sig, utan även en slags uppgift. Och jag ska försöka att inte göra henne besviken. Men jag vet hur det brukar sluta, så lycka till, till mig.