playcold

Jag hängde just min tvätt med min favorittröja som skulle bäras på jobbet imorgon. Den kommer dock inte att bäras på jobbet. Nej, den kommer, as a matter of fact, aldrig mer att bäras i något som helst sammanhang. När jag, lyckligt ovetande, slängde in den i tvättmaskinen hade den ultimat passform och var så perfekt.. såå perfekt. När jag tog ut den kände jag direkt att något inte stod rätt till. Jag höll upp det som en gång varit min älsklingströja och insåg att denna ulltuss skulle inte ens min taniga 10-åriga "bonus-bror" ha en chans att klämma sig i. Den hade krympt minst 10 storlekar. Vi snackar magtröja, big time. Och det känns ju lite ur modet. En krympt tröja, så klassisk men ändå så tråkigt. Jag sörjer. Rest in peace my dear friend, I will never forget you.  

Jag ä l s k a r  Lalehs "Hide away", det är lätt dagens, veckans, månadens låt.

Igår var Jossan lite nere på jobbet. Det gick inte så bra för henne och dessto bättre för mig. Ingen bra kombination. Snäll som jag är gjorde jag ett försök till att trösta:
- Jag vet hur det är, man vill bara skjuta sig själv..
- Nej Malin, jag vill skjuta dig!
Jag var tyst resten av dagen. Onekligen misslyckat försök.

På mitt andra jobb är tongångarna dessto vänligare. Inte minst från datakillen som för övrigt är identisk med Rikard Wolf. Om jag hade haft en bild på honom hade jag dragit in en klockren "lika som bär" här på bloggen. Får jobba lite på det. Dom har exakt samma svarta man med tillhörande svarta outfit och är läskigt lika i största allmänhet. Dessutom är han hårdrockare och spelar i ett coverband. Apropå manen så stod jag och kopierade en miljon papper här om dagen och såg verkligen inget slut på eländet när datakillen (Rikard) susade förbi. Han hade onekligen bråttom, så bråttom att ett föremål flög ur hans ficka av bara farten. Färgen på föremålet gjorde att den drog till sig min uppmärksamhet. Datakillen var dock blixtsnabb med att stoppa tillbaka den i kavajfickan där den hörde hemma och försvann lika snabbt bakom hörnet. Trots hans snabba agerande hade det inte undgått mig att föremålet var en babyrosa kamm, jag tyckte mig även ana en blossande färg i hans ansikte och jag kunde bara inte sluta skratta.

Undra förresten vad straffet för bloggande på jobbet är?

Maybe you had her, maybe you lost her to another
To another.


In and out.

Var det någon som sa nytt år? In med det nya, ut med det gamla.

Oj, va jag längtar efter helg. Det är bara 4 timmar och 10 minuter kvar i skrivande stund men det känns nästan outhärdligt. Min längtan har pågått ända sedan jag satte min fot på jobbet i måndags morse vilket borde bli för sådär en 96 timmar och 50 minuter sen.. det är ändå en rätt lång väntan. Vad är det då jag längtar efter? Kompishäng, utekvällar och sena nätter? Nej tack. Jag dagdrömmer om sömn, lugn och mjukisbyxor. Och det är förhoppningsvis vad min kväll kommer att bjuda på. Det enda som kan förstöra den är att ungen jag ska barnvakta förvandlas till en djävulsunge eller att Patrick Ekwall (jag är fortfarande arg över liknelsen, Erica) får mig att spy i godisskålen när han gör några tappra (?) försök till danssteg. Låt oss alla bara hoppas att det slutar bra, för min skull.

För övrigt fick jag årets största diss idag, återigen av Erica. Vi är mitt inne i en mycket intressant och givande diskussion när hon utbrister "ska se våra bästa år nu.. men vi hörs senare!". Våra bästa år (!?)... I say no more.

Dagens låt: Hard-Fi - Better do better


Trevlig helg!

Ett av mina nyårslöften var inte att börja blogga mer men det såpoperaliv jag lever kräver viss uppmärksamhet och då blir det såhär.

Imorgon börjar vardagen och jag är laddad. Jobb, basket och sömn, mmm. Imorgon börjar också veckan då alla mina nyårlöften ska börja infrias, don't get me wrong, jag började redan 1:a januari men vissa behöver mer tid än andra. Man har ju trots allt ett helt år på sig.

När vi gick i låg- och mellanstadiet skrev vi listor, ni vet sånna där listor som ändrades varje vecka och där man ragordnade alla klassens killar efter hur mycket man gillade dom. 1 till 10, vissa platsade inte ens på listan. Grymt. Om någon försökte gömma sin lista kunde man garanterat räkna med att den var kidnappad och upphängd på väggen innan dagens slut. Grymt. Killarna var inte lika fantatiska som vi tjejer och hade inget intresse av att skriva någon jävla lista. Men tjejerna försökte tvinga, med alla medel. Grymt. När jag och Erika satt och snackade idag insåg jag att jag fortfarande här en, eller till och med två, sånna listor. Fast inte nedskrivna utan gömda i huvudet, icke för allmänheten att beskåda. Vi kom fram till att det finns en drömlista och en realistisk lista och att alla, i alla fall alla tjejer, har någon av dessa. Erikas drömlista toppades av Rodrigo Santaro och Johnny Depp, dessvärre var hennes mer realistiska lista blank. Själv lyckades jag jobba ihop en topp 3 där. Och det nördigaste av allt, number one på den listan finns med på drömlistan också. Det är illa. Dock toppas den, efter insatsen i The holiday, av Jude, Jude, Juuuuuuude!

The more I see, The less I know
The more I like to let it go

Red Hot Chili Peppers - Snow

Nu är det snart gjort. Jul, nyår och födelsedagar. Mellan den 10:e december och 9:e januari lyckas hela min familj pricka in sina födelsedagar. Det är ändå bra jobbat. Att det sedan är jul med allt som hör där till mitt i alltihopa gör inte saken mindre.. krävande. För ja, det känns faktiskt skönt att det är över nu. Vardagen må vara tråkig ibland men den känns trots allt välkommen. Lugn. Jag behöver det.

Födelsedagen blev allt annat än lugn. Vem hade väntat sig något annat? Jag lämnade min egen fest, skitschysst I know, men vad gör man? Det var i alla fall kul, trots diverse tabbar. Följden av tabbarna blev ett "förlåtelsebrev" skrivet av två något överförfriskade damer klockan fyra på natten/morgonen. Det löd som följer:

"Japp. Det blir inte alltid som man tänkt sig.. det kan vi ju onekligen konstatera efter en kväll som denna. Jag och Linda (som för övrigt också håller i "pennan") gick ut hårt, som vanligt. Kvällen började bra men slutade i katastrof. Saker som inte borde blivit sagda sades, sms som inte borde blivit skickade skickades och telefonsamtal som inte borde blivit ringa ringdes. Låt oss säga att alla fel som kunde ha gjorts gjordes. Tillägg även till detta att det är/var min (Malins) födelsedag. Helt enkelt, enligt konstens alla regler, en icket godkänd kväll från våran sida. Morgondagens ångest kan vi nog inte uttrycka i ord eller ens förstå i skrivande stund.

Vi ber med den djupaste ånger alla inblande parter om ursäkt, vi hoppas att kvällens bravader imorgon är glömda och förlåtna. Låt oss lägga det som varit bakom oss och tillsammas blicka frammåt mot ett fantastiskt 2007.

Mvh/ Malin & Linda"

Jag måste säga att det var fint skrivet. Och med detta lyckades vi nog lappa ihop alla relationer. Även om vissa kanske har en lite reva kvar här eller där. Nåja, man kan inte lyckas med allt.

Det nya året fick bokstavligen talat en flygande start. Raketer, champangekorkar och Mias bil flög fram/upp. Jag och Linda firade med att göra som vi brukar, det är tur att några håller flaggan högt.

Det har gått tre och en halv dag av 2007 och det känns redan som att det har varit mer känslosvallande än hela 2006. För att överdriva lite. Jag ifrågasätter dock starkt känslan för tajming hos han/hon/den/det som bestämmer där uppe. Den existerar verkligen inte, eller så är det återigen bara för att jävlas. Först inget, sen allt. Förväntar han/hon/den/det sig ett tack eller? I sånna fall blir det en lång väntan.

Och så var det ju det här med nyårslöften. Helt obekymmrade om att det faktiskt kräver en viss uppoffring lovar halva Sveriges befolkning dyrt och heligt i studens hetta vid tolvslaget och med skumpan upp i halsen att dom antigen ska sluta röka, gå ner i vikt eller något annat livsförändrandeprojekt. Lätt hänt. Men hur många vaknar inte sedan upp dagen efter med ett dunkande huvud, tar en pizza till frukost och en cigarett som efterrätt med ordet "imorgon" upprepandes i skallen? Jag bara undrar. Man lovar bara för att lova och på det kommer man inte långt. Förra året blev konsekvensen att jag inte lovade någonting men i år har jag tagit det hela ett steg längre, fast åt andra hållet. Jag lovade hela tre saker, tre saker som jag fan-i-mig tänker hålla. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte, kanske som så att om man lovar tre saker är chansen att man lyckas hålla ett större. Problemet är bara att jag är fast besluten att hålla alla tre så det blir blod, svett och tårar i tredubbelbemärkelse. Kan bli ett ganska intressant år faktiskt...

Gott nytt år!