.

Dragons förlust.
Barcelona förlust.
Sjukt dålig stämning just nu.

Därför bestämmer jag mig för att:
    1. Skita i tentan.
    2. Fira Valborg.



Cykeltjuvar vs min sadel.

Idag skulle jag cykla till affären. Men när jag kom ut stod inte min cykel där jag lämnade den och jag kände genast livslusten rinna ur mig. Min bästa vän var kidnappad.
    Först blev jag ledsen men sedan blev jag arg. Jättearg. Jag behöver verkligen min cykel och jag orkar inte med att någon ska sno den av mig. Varför skulle de ta just min och inte någon annan av de 30 cyklar som stod där? Den var inte finast, inte bäst, inte dyrast, så varför? Dessutom var min sadel lös, vilket tjuvarna tidigt fick erfara. På väg hem från skolan hittade jag nämligen min cykel slängd runt hörnet av mitt hus. Med sadeln liggandes brevid på marken tillsammans med det avknipsade låset låg den där. Som ett misshandlat offer. Och jag blev om möjligt ännu surare.
    Lyckan över att ha fått tillbaka min vän ville aldrig riktigt infinna sig och jag är fortfarande mest irriterad. Nu måste jag köpa ett nytt lås och dessutom låsa in den varje kväll. Cykeltjuvar står numer näst överst på min hatlista. Vad som står överst? B-metod-tenta.


Jag vill varna känsliga läsare.

Kallbrand, amputation, broskbildning eller ett vanligt hederligt blåmärke med en liten svullnad på det, någon annan som vill ställa en diagnos?


Förstörd.

Tre timmars sömn och tolv timmars jobb börjar ta ut sin rätt. Min hjärna är dimmig och jag kommer inte ihåg ett ord av vad jag skrivit idag. Förutom att jag utsåg Sundsvall till Norrlands huvudstad, trots att det egentligen är Umeå. Men imorgon står det skrivit i tidningen, undertecknat med mitt namn, jag vet inte hur jag tänkte.

För övrigt är mitt misshandlade ben helgens snackis (förutom ett visst paket), och bara för att ni också ska förstå att jag menar allvar och inte är en känslig fjolla kommer jag inom en snar framtid att lägga upp en bild på mitt kallbrand-härjade ben. Missa inte det.

Nu ska jag bara sitta av sista timmen på jobbet och sedan göra en opponering på ett jävla PM innan jag får sova. Jag skulle chansa på att det dröjer cirka tre timmar, underbart.

För en lång lång tid.

Idag spelade vi fotboll i Nacksta mot Nackstabarn. Det var väldigt kul. Förutom att Nackstabarnen mobbade mig. Om jag gjorde minsta lilla fel var det: "ååh, tjejen är så himla dåligt", gjorde jag något bra skrek de att motståndarna var sämst och när jag gjorde mål var det: "självmål!". Som pricken över i:et fick jag smalbenet söndersparkat. Förutom att jag nu har ett blåmärke med en omkrets på tre decimeter går jag omkring med ett jävla klot på smalbenet. Sexigt. Jävla Nackstabarn.

Dagens problem

1. Jag är fett beroende av min mobil. Och det irriterar andra mer än det irriterar mig.
2. Martin: "det har blivit en hudmissbildning".
3. Fest med bildsekten.
4. Skvallret.
5. Sommarjobbslögner.

Ömsesidig avsky.

Jag hatar hästar, har alltid gjort och kommer alltid att göra. Och idag förbättrades inte vår relation direkt. Jag drog nitlotten och fick åka på hästhoppning. För det första fattar jag ingenting och för det andra klara jag mig utan stora, galna hästar överallt. När vi står där och ska fotografera en liten ponny tänkte jag vara lite vänlig och klappa den.
En liten ponny liksom. Men nej, då biter hästpuckot mig. Som om jag vore mat försöker den sluka min hand. Och det var som sagt bara en ponny, jag hade varit död om det var en fullvuxen sak.

Den försvunna lampskärmen.

Någon har stuligt min lampskärm, det är mycket märkligt. Christian och Nisse befann sig i min lägenhet när stölden uppdagades. Det placerar dem av naturlig förklaring överst på listan över misstänkta, även om de förmodligen hamnat där annars också. Både nekar till brott, vilket de förmodligen hade gjort även om de var skyldiga.

Jag vet visserligen att Joel har förstört Tobbes likadana lampskärm, vilket ger dem båda motiv. Men ingen av dem har befunnit sig i min lägenhet under de senaste tre veckorna, och jag tycker att jag skulle ha märkt om min lampskärm varit borta så länge.

Jag vill verkligen ha tillbaka min lampskärm. Min lägenhet är inte hel utan den.
Har du sett eller hört något? Ring då polisens nummer för stöldgods, alternativt min mobil.


Dagens sanning

Emma säger: Han har en konstant rullande varningstext på pannan...

Cello + sport = ?

Vi har en ny praktikant på jobbet. En sådan där liten praktikant, verkligen miniliten. I alla fall, Giffarna spelar mot Hammarby ikväll och en gubbe från redaktionen, som tydligen känner den lilla praktikanten,  kommer förbi sportredaktionen.

Gubben
: Daniel, du får gärna komma och se matchen hos oss!
Den lilla praktikanten: Ja, men jag har cello ikväll.
Gubben, sportchefen, reporter och jag själv tyst i huvudet: Cello!?
Den lilla praktikanten: Ja, jag har cello..
Gubben:
Du är minsann en sällsam pojk, du.


En kärleksförklaring

Snart kommer alla tillbaka till Sundsvall. Som jag har längtat. Jag har inte riktigt varit mig själv utan dem. Jag har inte druckit alkohol (!!! ja, jag vet att jag tjatar), jag har inte skrattat lika mycket och inte blivit lika irriterad. Det har liksom varit en avsaknad på känslor, typ. 

Men nu kommer de tillbaka, och det blir nice. Framför allt blir det nice för att de tre kvarlämnade, jag, Christian och Martin, slipper gå varandra på nerverna. De psykiska sammanbrottet var nära, om inte redan kommet, vid många tillfällen i går. 

Så välkommen tillbaka till Sundsvall!
Och förlåt för att jag lovande vår, jag kunde ju inte veta att det skulle bli snö just idag. 




Bra byten?

  • Vin mot Pepsi Max.
  • Krogen mot lägenheten.
  • Hångel mot film.
  • Bakfylla mot träning och jobb.
  • Godis mot fruktsallad.

Nyttigt, men fan så tråkigt.


Veckans

Bästa:
1. Praktiken med Henke, Gunde och Dragons. 
2. Sommarjobb i sikte.
3. En helg utan alkohol.

Värsta:
1. Nisse hoppar av. 
2. Praktikant-tårtan.
3. Finnen.
 

Period eller halvlek, vem bryr sig.

Efter att ha snackat foul, guards och perioder till leda bytte jag sport och ringde Giffarnas klubbchef. Jag skulle skriva om en ny restaurang som de vill bygga. Det gick bra, tills:

Jag: Så tanken är att publiken ska gå dit i periodpausen?
Torbjörn Wiklund: (tystnad) Det heter halvlek i fotboll...
Jag: Eh.. hehe.. det gör det ja, det har blivit lite mycket basket på senaste.

Och vips framstod jag som den mest pantade journalisten i världshistorien. Men är man praktikant är det väl meningen att man ska göra fel, visst visst?

Tack Torbjörn för att du lärde mig i alla fall.

Sms-fredag på jobbet.

Jag: Jag har tråkigt, roa mig!

Mickan: Ok, kul :p vad gör du?
Maja: Mitt vadben hoppade ur led och jag har genomgått en operation, det var kanske inte så roligt, men ändå. Hur är det med dig?
Nisse: Jag förstörde nyss en backspegel på vår bil. Nöjd?
David: Du har ingen humor så det går inte att roa dig :p  
Tobbe: Jag kan bjuda på en lägesrapport. Duger det? gick ut stenhårt med att skriva om småkids som åkte pulka. Gjorde två andrasmågrejer samma dag. Blev sjuk två dar. Kom tillbaka idag. Lite otydligt vilken status jag har på redaktionen men jag tror att de uppskattar min närvaro. Mycket kvinnor i 30-årsåldern. Nice På söndag ska jag på norrköping-djurgården. Också nice. Hur går det för dig?  
Elsa: Min syster har fixat en dejt med min kompis och Carl-Johan hörde av sig. Road?
Erica: Jag är jättefull och ska snart ut.

Svar uteblev från Emmagrisen och Linus.

Vad man kan tolka utifrån det här vet jag inte, förutom att vissa är bättre än andra på att roa.


Det går bra nu

I går var jag på min första allsvenskan match, i alla fall i modern tid. Det började sådär. Med lånat pressleg traskade jag upp på pressläktaren, lite nervös inför vad som komma skulle. Jag möttes av en smockfull pressläktare och fick en mindre hjärtattack när ett litet snedsteg från tv4 helt oväntat fanns på plats. Att låtsas att inte se är, som Linus skulle ha sagt, både snyggt, diskret och fläckfritt, typ.

Hur som helst slutade det desto bättre. Efter en veckas praktik på Dagbladet nådde jag höjdpunkten på min journalistiska karriär. En intervju med Henke Larsson. Face to face med Henke Larsson. Om jag skulle dö nu skulle jag dö lycklig, typ.

Annars har jag blivit utsedd till basketreporter, följer varenda steg Dragons tar och nämner SM-guld i varje mening. Lite extra press där. Dessutom verkar det finnas en liten möjlighet till jobb i sommar. Och därmed föll ett stenberg från mitt hjärta.

Det finns mer att berätta, så stay tuned för att få veta mer om när gjorde bort mig för Giffarnas klubbchef, eller varför jag blev portad från deras omklädningrum..