Kom in i matchen

Jag kan inte sova trots att jag gick i skolan från 8.15-17.00 idag. Därför kommer här en utvärdering av läget.
    Det känns som att jag lever i symbios med böckerna just nu. Innan kursen startade tjatade lärarna om att vi skulle sova med boken Massmedier under huvudkudden. De kallar den för bibel, jag associerar den visserligen med helvete men bibel.. nåja. Den är tjock, rosa och proppad med fakta. Och ja, även om den inte ligger under kudden så ligger den på nattduksbordet och skänker ångest morgon som kväll. Om en vecka är det tenta och jag ska klara den. Jag kommer att klara den. Och sedan, sedan ska jag hem och bara njuta. 

För övrigt tycker jag att det är svagt att ingen har masat sig hit än. Jag menar, Sundsvall som den motrolpol den är, vad väntar ni på? Det är mycket snack och lite hockey från många håll nu, skärpning! 


Between light and nowhere

Min hyresvärd Stubo har bestämt att vi ska byta internetleverantör. Varför har jag ingen aning om men det finns säkert en bra anledning.
   Detta initiativ har mer eller mindre skapat kaos i studentbostäderna runt om i Sundsvall. För att få tillgång till den nya uppkopplingen var man tvungen att skicka in en lapp till leverantören, annars skulle internet stängas ner. Många med mig missade såklart utsatt datum och en efter en drabbades vi av mardrömmen- livet utan internet. Jag kom billigt undan och behövde endast genomlida tio timmar innan jag var back on track. Jag skattar mig lycklig att det inte var värre. Jag har sett hur mina klasskamrater påverkas, det går liksom inte att fokusera på vardagen utan internet, man går hela tiden omkring med vetskapen om att något saknas. Jag vet att det hade inneburit en katastrof för mig om jag varit nedstängt längre än dessa åtta timmar. Det är inget jag sticker under stol med, jag är internetmissbrukare ända in i själen.

För övrigt har jag idag agerat uteliggare, fått en påse nybakta bullar av min granne samt varit på min premiärmatch med giffarna, totalt sätt en bra dag! Imorgon står opponering på schemat, något jag inte alls ser fram emot så jag varnar för ett mindre peppat inlägg imorgon.

Somna gott till "Hope there's someone" med Antony and the Johnsons, det är ett tips. 


                
         

Is it working for you?

Enda fördelen med att ha mycket plugg är att man tar tag i allt annat tråkigt innan, allt för att slippa plugga. Det har resulterat i att jag har städat, diskat och skruvat fast mina nya sängben. Det vill säga, jag har varit oerhört produktiv, fast inte på det sätt som jag borde.

Ikväll ska jag ha fest i mitt lilla förråd (ja, området jag bor på heter faktiskt så). Alla är välkomna, speciellt mina Umeåvänner, pallra er hit!

David Guetta - Time


I don't even know, the things you want me to see

Jag blev kvar i Sundis trots min lilla attack av hemlägtan igår. Och det känns bra, det finns ju trots allt otroligt bra människor här också. I dag längtar jag mer efter mitt andra hem, Barcelona. Någon som vill följa med mig dit snart/nu? 

För övrigt börjar jag bli osäker på om jag fixar den här utbildningen. Lärarna och tidigare elever som gått linjen säger att man bör lägga ner mer än 40 timmar i veckan om man ska bli en hyffsad journalist. Utöver det tycker de dessutom att man ska jobba extra, skriva för skoltidningen och gå en redigeringskurs, annars får man inget jobb. Det brukar alltid låta värre än vad det är men det värsta är att jag faktiskt tror dem.
   Jag vet inte om det bara är jag men jag får det inte att gå ihop när man går i skolan från 9.15-17.00 varje dag och vill hinna med att träna emellanåt. Är det så att man måste lägga ner livet och bara fokusera på plugg under sina utbildningsår? I sånna fall vill jag veta det nu.

Jag råkade just reta upp min granne genom att spela lite för hög musik lite för sent på kvällen/natten. En annan granne tog dock priset en sen natt (läs tidigt morgon). Jag har just kommit upp till min våning när han kommer springande, panikslagen och högröd i ansiktet. Min första tanke är att det hänt en olycka, men istället för att utbrista att någon dött kläcker han ur sig "du måste ha kondomer hemma!".
   Det är inte ens en fråga. Jag meddelar honom att jag tyvärr inte har några kondomer och han får ännu mer panik, han påstår sig ha varit hos alla. Har han knackat dörr och frågat efter kondomer klockan sex på morgonen frågar jag mig, ja tydligen. Trots att jag deklarerat att jag inte är ägare av några kondomer låter han mig inte gå, det har tydligen blivit min uppgift att hjälpa honom. En av mina snygga grannar kommer förbi och jag föreslår att han kan fråga honom varpå han verbalt attackerar honom med frågan "Har du några kondomer hemma!?". I samma sekund som han ställer frågan slår det mig hur det ser ut och av min andra grannes blick att döma tolkade han det precis just så. Där står jag, klockan halv sex på morgonen, med en kille som jag inte ens skulle vilja förknippas med om han så var en av de sista på jorden och frågar min snyggaste granne om kondomer. Det är liksom inte okej.

Takida - Give in to me

It's history

Jag saknar Umeå i mängder och skulle så hemskt himla jättegärna åka (man får inte säga "fara" här) hem i helgen men allt plugg hindrar mig. Jag trodde inte att det skulle vara så illa men det är det verkligen, jag är överöst och snart drunknar jag.

Vi förlorade matchen. Jag hade inte tänkt att säga det med vi spelade mot 92:or, 92:or!! Jag skäms i själen. Till mitt försvar så gjorde jag 1/3 av poängen, men jag borde ha gjort 20 till, 92:or damn it. Frågan är verkligen om jag kan fortsätta efter detta. 

För att sammanfatta läget med tre ord: trötthet, panikstress och hemlägtan.


Mitt första möte med vittnena

Det är tidig söndagmorgon, i alla fall om man varit ute till tre kvällen innan, och jag har ganska precis stigit ur sängen. Håret är slarvigt uppsatt i en knut mitt på huvudet och jag knallar omkring i en kortkort klänning när det ringer på dörren. Eftersom att jag väntar min kompis öppnar jag utan att bekymra mig om varken hår eller min byxlöshet, inget hon inte sett förut liksom. Enda problemet är att när jag öppnar dörren möts jag inte av den väntade Elsa utan två medelålders män, från Jehovas-vittnen. Det är svårt att bli av med dessa vittnen, det kanske ni vet. Jag var besvärdad, minst sagt. Vittnena pepprade mig med frågor och påståenden och jag var för ofokuserad för att kontra. Jag hade fullt sjå med att dra i min minimala klänning och försökta gömma mig så gott det gick bakom dörren. Detta samtal pågick i säkert tio minuter men jag kommer inte ihåg ett ord, som sagt, fokus låg på annat. Som tur var fick jag dock två tidningar att friska upp minnet med, tack Jehovas!

Idag var jag på min första basketträning, den låg på ett berg. Backarna var Helt sjuka, Berghem är rena barnleken i jämförelse. Jag skulle likna det vid Mount Everst, no kidding, jag dog. Hur jag ska orka dit tre gånger i veckan är för mig ett mysterium. Att jag sedan ska spela match med dem redan imorgon, efter en träning, säger en del om standarden på laget. Blir detta slutet på min basketkarriär? Ja, det återstår ju att se men i dagsläget hänger den på en skör tråd.

How to lose a guy in ten minutes

Ibland händer det ju att man vaknar upp och inser att man gjort ett misstag. Inte nödvändigtvis så att man släpat hem något att skämmas över, men med dunkande huvud och dålig andedräkt känns kvällens val inte alltid lika klockrena.
   I ett sådant läge, när man bara vill bli av med personen, lägga kudden över huvudet och somna om, kan det vara smidigt att ha en bortförklaring. Speciellt om klockan är 8.00 på morgonen. Om du som jag inte känner att något av Frondas råd I "Gå härifrån" skulle köpas av motparten kommer här ett tips:

1) Ta upp mobilen lite diskret och ring en singal till en morgonpigg kompis/någon som vaknar ändå och vänta på att personen ringer upp.
2) Agera förvånad (om du vill späda på det kan du säga något i stil med "oj, vem ringer såhär tidigt?")
3) När din kompis, kanske lite irriterad över den tidiga timmen, frågar vad du vill igonerar du henne/honom och kör en monolog. Det kan låta något i stil med: "Oj, skulle vi träffas klockan nio? Det hade jag helt glömt bort! Men jag kommer på en gång, tjing!". Sedan lägger du på. Din kompis må tycka att du är helt knäpp men det är det värt.
4) Nu är det värsta det över, med största sannolikhet fattar motparten vinken och hoppar upp ur sängen lika snabbt som du.
5) Ta ett snabbt farväl (lämna inget nummer), gå ett varv runt huset och gå sedan tillbaka och lägg dig, Själv i sängen.


Söndag

Sådär ja. Jag är tillbaka och nollningen är slut. Jag flyttade hit för dryga två veckor sedan och har inte haft en ledig dag since. Det har varit galet och otroligt roligt. Det är så mycket nya människor, så mycket nya bra människor och jag trivs. Nu är det dock tillbaka till vardag.  Att hinna diska, träna och inte livnära sig på alkohol känns väldigt skönt, faktiskt. Det finns en viss tendens till hemlägtan, men det är väl som sig bör. Nu ska jag sova och ladda för det riktiga livet som börjar imorgon, nighty.


Once again: I need you like a heart needs a beat!

Jag har ingen lust att skriva för det känns inte som att något här någon betydelse just nu. Allt känns oviktigt och jag vill bara att det ska bli bra. Jag återkommer när det värsta blåst förbi och inspirationen är tillbaka. På återseende.

Update

Nu har jag spenderat en vecka av mitt nya liv. So far so good. Det har varit fullt upp från första stund, både med skola och nollning. Första dagen var lite obehaglig när det visade sig att jag skulle spendera de närmaste tre åren med en supervegan, en mega hallelulja/meditation/energi och aura- människa, två nördar bortom all räddning och en nyss utkommen brottsling dömd för grov misshandel. Obehagligt som sagt. Det visade sig så småningom att dessa personligheter bara var "fake-nollor", tack. Nu återstår bara diverse andra nördar och minst 10 besserwissrar som jag nog får lära mig att leva med, tyvärr. Lärarna inledde första dagen med att deklarera att vi kommer att bli nedtrycka i skorna och att vi måste plugga twentyfourseven om vi ska klara denna, "Sveriges bästa journalistutbildning", vi ser ju hur det går. Jag har dock redan lärt mig en del så som att stockholmare faktiskt kan vara väldigt trevliga och att hembränt inte är att rekommendera, trust me. Jag trivs i alla fall här, lägenheten är världens bästa, staden är mysig och det finns några väldigt bra människor. Jag saknar bara några i Umeå lite och det förväntade sammanbrottet har ännu inte infunnit sig. Det var det hela i korthet, jag återkommer med mer. Nighty.

Bla bla

Fortsatt rätt bra. Men jag saknar hemma lite, lite.

Crazy nights

Hittills, väldigt bra. Skriver mer imorgon. Tjingeling.