Dancing in the dark
Fem anledningar till oro:
- Högen med kurslitteratur som inte fått någon uppmärksamhet.
- Ekonomin (igen) - min bror har kommit på den briljanta idén att mamma ska få en resa till Kanarieöarna i julklapp och att pappa ska få en GPS. Vi spelar i lite olika ligor, jag och min bror. Men jag biter ihop, öppnar plånboken och hoppas att mina föräldrar förstår hur mycket jag faktiskt älskar dem.
- Min lama redaktionsgrupp, no offence.. eller jo förresten: take offence!
- Att vissa inte förstår skillnaden mellan plättar, pannkakor och ungspannkaka/tjockpannkaka, please!!
- Vissa personers brist på självinsikt, oförmåga att förstå ironi och socialt missanpassade människor i allmänhet.
Vad vore jag utan dina andetag?
Yes, Kent kommer till Timrå! Eftersom att jag fortfarande älskar Sveriges bästa "skära sig i handlederna-band" är jag nu mycket glad. Dagen är räddad.
Linnea, are you with me?
Välkommen
Fan, nu har jag "outat" min blogg i Sundsvall. Känns inte helt tryggt.
Ett återkommande problem
Klockan börjar närma sig 01.30 och jag ska vara på skolan om sju timmar. Jag har fortfarande varken duschat, diskat eller läst en enda sida i någon av mina fyra kursböcker. De gröna gubbarn på msn-listan blir färre och färre, och på facebook är ingen av mina vänner längre online. Jag känner mig ensam i natten. Jag känner att jag behöver bekräftelse på att jag inte är den enda själen som trotsar den sena timmen. Jag känner hur ångesten kommer krypande. Den där stressen som gör att svetten börjar rinna, hjärtat att rusa och fingrarna att sticka. En klok röst inom mig tipsar om att jag ska börja beta av de tusentals sidor som ska vara lästa inom två veckor, eller åtminsone ge John Blund en chans att uppenbara sig. En inte fullt så klok röst skrattar överlägset, förtränger ångesten, sätter på kent och fortsätter att facebooka.
Closed off from love
Ännu en helg är överstökad. En helg med mer drama än tidigare, det blir bara värre och värre. Men nu tror, och hoppas jag, att det blir lungt ett tag framöver. "Snacket" är avklarat och rensad luft känns oerhört bra. Spännande att det finns folk som är lika hysteriskt lättskrämda för det seriösa som mig. Synd bara att du inte visste det från början, då hade du sluppit oroa dig. Det är hög tid att fokusera på skola, och kanske också lite jobb. Det är ju trots allt grunden för en karriär som ska läggas. Så: karriär framför män (läs: pojkar).
Leona Lewis - Bleeding love, för dig och mig Sara;)
Strange people everywhere
Hmm, jag tror att jag ändrar mig. Det blir inga fem enkla ord. Vi håller oss till det vinnande (?) konceptet att ignorera.
It ends tonight
Första dagen på jobbet igår. Jag skrev om massa innebandy, och bowling. Jag kan lika lite om bowling som politik, spelar man ens matcher i bowling? På den nivån är jag. Det gick okej i alla fall, tyckte jag igår. Idag har jag ångest. Redan i ingressen av den största artikeln gjorde min lightvariat av dyslexi sig påmind, sedan slutade jag att läsa. Ångest, som sagt.
Sooner or later it's over liksom
Har du suttit och väntat på att någon ska göra slut med dig som du inte ens är tillsammans med? 37 minuter och 48 sekunder kvar. Seriöst, det finns anledningar till att man (läs jag) är konstant singel och inte beblandar sig alltför mycket med det motsatta könet. Cyniskt, hård och kall och prat är överskattat. Dryg. Jag går i ide.
Bara för att jag är så jävla nöjd
Praktik och jobb är nu spikat, jag börjar på söndag. Grattis mig!
Gråt inte över spilld mjölk, eller?
Jag kommer hem med ett stukat finger efter två basketpass inom loppet av fem timmar. Jag är så hunrig att magen knyter sig, jag är så trött att jag skulle kunna somna stående och mitt enorma finger gör så ont att jag vill gråta. Då, när det känns som mörkast, hittar jag lite färdiggjord risgrynsgröt i kylskåpet och känner livsgnistan tändas. Jag blir ärligt talat överlycklig. Ni vet hur de där små sakerna kan få en att gråta av lycka vid rätt tillfällen, precis så. När jag så har tillagat den, slängt på kanel och socker och häller i mjölken, händer det. Mjölken som rinner ner över gröten är inte mjölk. Nej, det är en tjock, äcklig fil som rinner ner i min underbara tallrik risgrynsgröt. Tårar av lycka byts mot tårar av sorg och jag lägger mig under täcket och släcker den gnista som tidigare kämpat för sin överlevnad. God natt.
I been here before there is no turning back
Att handla mat är inte speciellt roligt men idag kom jag på ett sätt som gör det galet kul: handling i grupp. Jag, Christian och Nisse traskade, trots minusgrader, iväg till Nacksta för att bland annat inhandla dammsugarpåsar till vad som egentligen är min dammsugare men mer har blivit våran gemensamma. Det tog tid men det var hysteriskt roligt, alla klankade ner på varandras val av märken, smaker och prisklass. Så det är ett tips, ta med dig en eller två trevliga typer nästa gång du ska handla och det blir så mycket roligare. Och om du vet var man köper dammsugarpåsar till en Melissa-dammsugare, please let me know, för inte är det på Coop i Nacksta i alla fall.
Ni undrar hur jag trivs i Sundsvall, jag trivs, jag verkligen TRIVS!
När hela världen står utanför
Efter några tunga veckor bestämde jag mig i måndags åter för en av dessa berömda "nystarter". Denna gång gäller det inte bara mat, träning och plugg utan också ordning, reda och en bättre inställning i livet. Deep, I know. Det här med ordning och reda är dock inget för mig, jag försöker och försöker, städar och städar, men efter en dag är det stökigt igen. Och jag lider.
I mars, om cirka ett fem månader alltså, har vi vår korta praktik på två veckor. Jag har sett framför mig hur jag gör min praktik antigen på Västerbottens folkblad eller Västerbottens-Kuriren för att sedan kanske ha chansen på ett litet sommarjobb. Och såklart, det blir det ju inte alltid (aldrig?) som man tänkt sig. Jag trodde mig vara ute i god tid när jag samlade kraft och ringde, men det visade sig att båda (!) tidningarna redan (!) tillsatt sina platser. Panik är ett passande ord efter dessa samtal. Umeå har inte mycket annat att erbjuda i tidningsväg så i mitt panikslagna tillstånd ringde jag Sundsvalls andratidning: Dagbladet. Jag kände redan innan att det var kört. Jag skulle bli den första i Mittuniversitetets historia som inte lyckats fixa en praktikplats eller så skulle jag vara tvungen att hitta någon öde landsbyggd där de skulle ta emot mig bara för att få se ett nytt ansikte. Ibland är det tur att det inte alltid blir som man tänkt sig. Sportchefen på Dagbladet är underbar. Jag fick mer än gärna göra min praktik där och dessutom erbjöd han mig ett frilansjobb här och nu, ett jobb! Jag vågar inte ta ut något i förskott men det lät onekligen lovande och jag är överlycklig. Det känns som att jag, med min nya inställning till livet, redan har fått en belöning trots att jag är lika slarvig och pessimistisk som alltid.
Zzzzz
I natt sov jag 15 timmar, vilket är lika med två normala nätters sömn. Hur gick det till? Jo, det ska jag förklara. Eftersom att jag gick och la mig rekordtidigt ställde jag inte tre klockor brukligt utan nöjde mig med en och tänkte: "jag kommer ju ändå att vakna av mig själv klockan åtta och dessutom vara utvilad, perfekt!". Men nja, klockan tolv slog jag upp ögonen och det kändes som att hjärnan blivit körd i en tvättmaskin. Det var förmodligen nattens actionfyllda drömmar som innehöll, kidnappning, mord och hångel med en av mina bästa kompisar, som gjorde att jag stängde av klockan och sov vidare i fyra timmar till.
This is not what I do, it's the wrong kind of place to be thinking of you
Jag sitter i skrivande stund och tittar på Oprah. Hon ska helt random gå och knacka på hos några av sina grannar. När grannarna öppnar agerar de jätteförvånade: "Oprah! What a suprise!". I bakgrunden ser man en kameraman som står inne i lägenheten och filmar. Det är så dåligt, så fejk. Att liknade situationer i princip alltid är iscensatta vet man väl visserligen men låt mig i alla fall låtsas att de är på riktigt. De behöver väl inte skylta med att det redan är en kameraman därinne. Det är nog ingen som tror att han hänger där på heltid liksom. Helst skulle jag se att de skippade fejken, människors riktiga reaktioner gör ju så mycket bättre tv. Typ Extrem Homemakeover, där måste väl ändå reaktionerna vara äkta? De gråter, skriker, jublar, kramas, pussas, prisar Gud och är allmänt hysteriska, and I love it!