playcold

Det här kan mycket väl, all jokes aside, bli mitt sista inlägg. Under en vecka kommer jag att utsättas för fyra (om jag överlever så länge) näst intill direkta möten med döden. Slutet kan vara här redan imorgon. Det är i n t e kul. Jag hatar flygplan, flygplan hatar mig, det är liksom en ömsesidig avsky. Men ibland måste man ju, även om jag verkligen inte gillar det, ta risker, våga för att vinna osv. So that's what I'm doing. Om Gud är på bra humör så är det Barcelona som gäller om mindre än 32 timmar, det blir sjukt. Är han inte det får jag åtminstone träffa honom personligen. Tur att man är positiv. Dock inte lugn.

Egentligen borde alla sanningar avslöjas ifall jag nu skulle förolyckas i en krasch men i hopp om fortsatt liv sparar jag dom (eller tar dom med mig ner i graven) till ett senare tillfälle.

För övrigt är det inte kul när alla fyttar. Dom som alltid har funnits där finns inte längre. 100 meter är nu 100 mil, hur kul är det? Inte ens lite kul. Jag blir arg. Kom tillbaka Nu.

Vilket gnäll.
Hejdå Umeå, Hoooola Barcelona!