playcold

Av någon anledning får mina inlägg alltid en rubrik på engelska, det är bara så det blir. Det är väl emellertid aldrig fel att vara lite international.

Idag tog jag och Hannah, med sorg i hjärtat, ett tårfyllt farväl av våran BPF-era, det gör ont. Som plåster på såren föreslog Hannah ett dopp i nydalasjön och jag är inte den som bangar. Det hela förvandlades dock till en mardrömsupplevelse utan dess like. Hannah, som är lite rädd för vatten (förmodligen det där med isvaken) skulle besegra sin fobi genom att hoppa ner från bryggan. Givetvis skulle jag hoppa i först så att jag kunde agera livräddare om så behövdes. Låt oss säga, för att göra en lång historia kort, att jag låg och plaskade i 15 minuter innan jag hackandes tänder och kall ända in till benen gav upp allt hopp om Hannah. Antalet övertalningsförsök för att få henne att hoppa i, liksom löften om detsamma från hennes sida är oräkneliga men hoppet uteblev ändock. Besvikelse. Det enda jag fick med mig hem var en stelfrusen kropp som inte har tinat än.. så mycket för "plåster på såren".

Det finns, som ni kanske redan förstått, både fördelar och nackdelar med att umgås med Hannah. En annan nackdel (?) är att man, vare sig man vill eller inte, blir en Westlife-nörd. Det går utför. Efter lite dividerande bestämde vi oss för att utnämna "If I let you go" med ovannämnda till dagens låt, den går rakt in i hjärtat, hah.

BPF for life, peace out!