playcold

Ny vecka och inte alls speciellt utvilad efter helgen. Fredagens personalfest bjöd på det mesta, bland annat både en och två eller kanske t.o.m tre öl för mycket för fler än mig. Sjukt kul var det i alla fall, verkligen. Som brukligt var dagen efter inte lika rolig men denna var i värsta laget. Jag vaknade alldeles för tidigt ungefär lika uttorkad som Saharaöknen och insåg att jag inte skulle somna om förrän jag fått i mig minst en liter vatten. Så jag tog mig upp på stapplande ben med ett huvud likt en tickande bomb i vetskap om att belöningen skulle bli värt mödan. Jag greppar det största glaset jag kunde hitta och sätter på kranen. Inget händer. Inget vatten. Jag försöker igen för det kan ju faktiskt inte vara sant. Fortfarande nada. I n g e t vatten! Jag överväger att falla ihop och dö på fläcken (kändes för en sekund ganska lockande faktiskt). Pappa kommer in i köket och förfyller min dag ytterligare genom föjande kommentar: "Är du bakis!? (stort skadeglatt leende) vi har inget vatten så om du måste gå på toa eller duscha kan det bli lite svårt (för att inte tala om dricka!), förmodligen kommer vi vara utan hela dagen, stor läcka tydligen" (vill Gud att jag ska dö?). Där står jag med mitt stora vattenglas utan en droppe vatten och bestämmer mig för att sluta andas. Lättare sagt än gjort. Istället greppar jag den lilla livsgnista som finns kvar och gräver fram min vattenflaska i hopp att det ska finnas en eller två droppar kvar från gårdagens träning. Otroligt nog finns det ungefära två deciliter kvar (Gud vill att jag ska leva!) och plötsligt känner jag mig som världens lyckligaste människa, i alla fall för en stund, tills jag hällt i mig allt och jag törstar efter mer.

Resten av helgen ägnade jag åt till att återhämta mig. Diverse filmer och One tree hill avsnitt (som för övrigt är det bästa just nu) avverkades samt välbehövligt chill med Jason Mraz och Gavin Degraw.

Jag och Erica pyser till Barcelona, men bara en stund, det blir bäst!

Ciao.