playcold

Efter månader av sorg, ensamhet, saknad, tomhet, you name it, gjorde jag idag en fantastisk upptäckt. Livet har inte varit detsamma utan det men nu är det alltså tillbaka, mitt DC. Jag ställer mig dock frågande till var det har befunnit sig under hela denna tid. Det enda svar jag får är att det funnits här hela tiden. Det svider lite, hur kan jag ha ungått min stora kärlek när den funnits där mitt framför ögonen på mig all along? Bra fråga, tål att tänkas på.

Nu är det slut på helg och den har varit upptagen men trevlig. Jag ser dock fram emot en ny vecka med jobb, har jag blivit knäpp? Jag undrar verkligen när det ska bli jobbigt och tråkigt för så här lätt kan det bara inte fortsätta. Men det är ju bara att njuta så länge det varar. Och på tal om njutning, njut av depressionen nedan;

When lies are taking over
and your mind has lost control
When your body's just a weapon
to kill your aching soul

When you don't know were you're going
and the day has lost its light
When the darkness is taking over
and you can't put up a fight

When you've lost your strenght and courage
and all your hope is gone
When a day is like forever
and you know you can't go on

When your thoughts are just like torture
and you feel like you have none
When life is feeling useless
then I am your only one


Själv ska jag njuta hela natten och make up for some lost time med mitt DC.