Jag kan inte ens stå när du inte ser på
Helgen spenderades som sagt på cup i Luleå. Relativt trevligt faktiskt. Det gick sådär halvbra och vi slutade trea, klart godkänt. Årets roligaste (klantigaste) händelse inträffade dock på hemresan. Efter fyra matcher på två dagar var vi alla rätt slitna och däckade mer eller mindre direkt i bilen. Alla ville hem så fort som möjligt och mest brottom hade Jossan som glömt att rösta och till varje pris ville hinna hem och göra det. Så vi utsåg henne till chaufför första biten mot Umeå. Problemet var bara att Jossan fick för sig att hon skulle till Boden först och när Jossan får för sig något så blir det så. Det var inte förrän vi passerat genom Bodens centrum (för er som inte vet så ligger Boden cirka fyra mil NORR om Luleå) och Hanna läser "Jokkmokk" på en skylt som vi andra förstod att det var något som var galet. Väldigt galet. Ingen kunde däremot förstå riktigt hur det hela hade gått till men vi kunde snabbt konstatera att om vi fortsatte i samma riktning skulle vi snart befinna oss i Finland och inte i Umeå. Det var inte mycket annat att göra än att vända om och köra tillbaka till Luleå för att sedan komma på rätt kurs, Söderut. Och ja, det är bara Jossan som lyckas. Och nej, Jossan hann inte rösta.
Förutom en tredjeplats och några roliga minnen fick jag med mig en förkylning och en stukad fot hem, helt väntat men ändå lite jobbigt. Dock inte ens nästan lika jobbigt som att min ipod har lagt ner och att det står jobb 7.30 på schemat imorgon. Men det gör inte så mycket egentligen. Det är höst och jag är glad. En ekvation som inte går ihop egentligen. Ungefär som socker och salt, sött och surt. Jag gillar inte hösten, jag har aldrig gillat hösten. Den är kall och grå och trist och
h e m s k. Jag ogillar människor som säger att dom gillar hösten. Hur kan man gilla den!? Den är deprimerande och mörk och avskyvärd. Jag hatar verkligen hösten. Ungefär så brukar det låta men någonting har hänt. Jag gillar hösten. Den är kall och mysig och färgglad och alldeles underbar. Man får ha fina kläder, stora tröjor, mössor och vantar. Man får sitta inne, lyssna på bra musik och se på idol och så får man spela basket. Jag älskar verkligen hösten.
Och på tal om bra musik; Kent - Utan dina andetag är och förblir den bästa svenska låten som gjorts, någonsin. And that's it.
Förutom en tredjeplats och några roliga minnen fick jag med mig en förkylning och en stukad fot hem, helt väntat men ändå lite jobbigt. Dock inte ens nästan lika jobbigt som att min ipod har lagt ner och att det står jobb 7.30 på schemat imorgon. Men det gör inte så mycket egentligen. Det är höst och jag är glad. En ekvation som inte går ihop egentligen. Ungefär som socker och salt, sött och surt. Jag gillar inte hösten, jag har aldrig gillat hösten. Den är kall och grå och trist och
h e m s k. Jag ogillar människor som säger att dom gillar hösten. Hur kan man gilla den!? Den är deprimerande och mörk och avskyvärd. Jag hatar verkligen hösten. Ungefär så brukar det låta men någonting har hänt. Jag gillar hösten. Den är kall och mysig och färgglad och alldeles underbar. Man får ha fina kläder, stora tröjor, mössor och vantar. Man får sitta inne, lyssna på bra musik och se på idol och så får man spela basket. Jag älskar verkligen hösten.
Och på tal om bra musik; Kent - Utan dina andetag är och förblir den bästa svenska låten som gjorts, någonsin. And that's it.
Kommentarer
Trackback