playcold

Jag tror att jag har skrivit om ödet förut men eftersom att ödet ständigt spelar mig nya spratt så får det väl bli en deja vú för hängivna läsare. Jag vill tro på ödet, det blir så mycket enklare på så sätt, man behöver helt enkelt inte oroa sig lika mycket om man vet att allting är förut bestämt. En alternativ Gud helt enkelt. Tyvärr så tror jag väl varken på Gud eller ödet fullt ut men vissa saker får en verkligen att undra. Vissa saker måste bara ske av en anledning. Utan att säga för mycket så har mitt liv det senaste året kretsat runt en sak och en person. Det hela började för ungefär ett och ett halvt år sen när jag och en kompis hade väldigt lite att göra så vi bestämde oss för att spå varandra (don't get me wrong, jag tror inte på spådomar, speciellt inte utförda av omeriterade kompisar). Vi kom fram till vem min blivande man skulle bli, oseriöshetsfaktorn var hög och eftersom att personen i fråga bokstavligen talat var otänkbar för mig föll det mer eller mindre i glömska. Några månader senare styrde dock ödet (?) in mig på ämnet igen och vi bestämde oss för att, som en kul grej, göra slag i saken. Och jag kan ärligt säga att det förändrade mitt liv, det är så äckligt klyschigt men också så äckligt sant. Att tiden sen dess har varit (och fortfarande är) en känslomässig berg- och dalbanan med kanske mest dalar förändrar inte det faktum att det faktiskt var det bästa som någonsin kunde hända mig. Jag lever på hoppet och jag lever för ödet. Jag har dock tappat räkningen på alla gånger som jag under det senaste året har gjort uppriktiga försökt att strypa mitt eget hopp, fatta att loppet är kört och helt enkelt lägga ner. Det är då ödet (?) har klivit in och på alla det möjliga olika sätt gjort det omöjligt för mig att genomföra mitt mord av hoppet. Det kan hända att jag inte är speciellt svårövertalad och letar tecken som kanske inte finns egentligen men det kan inte hjälpas, det är nånting där ute, ödet (?), som vägrar låta mig ge upp. Så jag låter mig besegras, låter hoppet leva och forsätter att (förhoppningsvis) komma närmare sanningen på om ödet verkligen finns eller inte. Och det är bara du som kan bevisa det.

Trots diverse turer i berg- och dalbanan kan man inte vara annat än glad när det är vår. I just love it. Sen gör det ju inte saken sämre att  jag snart ska spendera nästan en hel vecka i Göteborg med dom bästa, shopping, fest och riktiga åk i berg- och dalbanan.

För övrigt går Apologize på repeat, omöjlig att inte älska.