playcold

Nu jävlar. Nu smäller det verkligen. Om lite drygt sju timmar lämnar jag Umeå. Folk frågar hur det känns, hela tiden "Hur känns det? Är du nervös?". Svaret är att det inte känns någonting. Jag är tom, därav heller inte nervös. Jag är lugnet själv och det oroar mig. Det är inte min grej att vara lugn, jag borde ha haft tio sammanbrott by now. Risken är stor att det slår mig imorgon när jag sitter där i lägenheten. Ensam. I en okänd stad. Utan kompisar. Utan familj. Det är då jag kommer att känna hur det faktiskt känns och jag är som sagt lite orolig. Det enda som har framkallat en liten reaktion hittills är när andra har visat att de tycker att det är jobbigt att jag åker. Jag viftar bort det med att jag snart kommer hem igen, därför är det onödigt med tårfyllda farväl. Jag kommer dock att sakna min bror i mängder, det kommer jag verkligen. Och många andra också såklart. Jag kommer dock, som sagt, hem snart igen, trust me.