playcold

Ibland undrar man vad världen vill en. Vad man gjort för ont för att förtjäna en dag som denna. Efter en dryg dag på jobbet med en massa frågor utan svar la jag mig för att vila ögonen i en minut. Två timmar senare vaknade jag och visste knappt vad jag hette, ännu mindre vilken dag det var eller om jag borde ha panik för att jag försovit mig till jobbet. Det tar alltid någon minut innan den totala förvirringen släpper och man inser att det fortfarande är samma dag bara några timmar senare än väntat. Det är då man förbannar sig själv för man är så korkad att man somnar och därmed fördärvar nattsömnen. Efter några svordomar tog jag tag i mitt liv och gav mig ut i regnet för att hämta ut ett mystiskt brev adresserat till mig på OK:s postavdelning. Jag traskar in, dyblöt, med lappen i högsta hugg och min vana trogen sjukt nyfiken på vad som komma skall. Jag hinner inte öppna munnen eller ens komma fram till kassan innan en av killarna bakom disken meddelar att "posten har stängt". Eftersom att dom står där två stycken och just har hjälp en kund antar jag att det inte bara var besvikelsen som syntes i mitt ansiktet utan även det jag tänkte; "hur i helvete kan det var stängt!?". Samma kille tycks uppfatta min ansiktsuttryck korrekt, tittar på klockan och säger "5 minuter sen". Jag försöker klämma fram ett leende, frågar om det är omöjligt att kanske få hämta ut brevet ändå. Omöjligt. Helt omöjligt. Jag orkar inte prata mer, inser att det är bäst att gå innan jag antigen börjar gråta eller skrika så jag tackar (för ingenting) och beger mig ut i regnet igen. Väl hemma tar jag musiken till tröst och slänger in några nya låtar på ipoden och det känns genast lite bättre. Cirka tio sekunder håller det i sig, tills min kärlek (ipoden) raderar varenda låt, alla 1000 jävla låtar bara sådär av sig själv. Och jag hatar, jag hatar den så mycket att jag får lust att hoppa sönder den i små små bitar. Ibland undrar man verkligen vad man gjort.

Thriving Ivory - Secret life