playcold

Idag har tre personer lyckats förgylla min dag utan att egentligen göra något speciellt och en har gjort det motsatta, vilket börjar bli lite av ett återkommande tema. Min bror som är gjord av sten chockade och uppmärksammade det som tagit ett år för honom att uppmärksamma, än finns det hopp. Det värmde ändå lite.

Idag på gymmet var det som vanligt jag och 15 killar. Jag har för länge sedan kommit över att dom tar tio gånger mer än mig i bänk och deras smått roade blickar när man själv kämpar med mjölkpakets liknande vikter. Jag var mitt inne i några kämpiga benböj när den sedvanliga musiken (Mix Megapol 107,0) plötsligt dog. Ljudet av Idol-Marcus härliga stämma men dåliga låt förbyttes mot mindre härliga stönanden från höger och vänster. Okej att 120-kilos-knuttarna lyfter liite mer än mig men måste man låta som att man ska på att spricka när som helst för det? Jag blir rädd. Själv vågar man ju knappt andas i ett sånt där läge med rädsla för att höras mer än någon annan och är på riktigt nära att spricka av andnöd istället. Dessutom blev det ungefär dubbelt så jobbigt med mina egna, redan jobbiga benböj när man måste höra hur jobbigt alla andra tycker att det är. När alla de 15 sedan började dra igång ordentligt med sitt stönande/brölande/skrikande och dessutom i otakt stod jag inte ut längre utan tog mitt pick och pack och gick. Sensmoral: glöm aldrig ipoden hemma.

Nu är det bara torsdag, fredag och sen Helg. Vilket dock innebär besök i Luleå och därav en (förmodligen) lugn sådan. Förra lördagen var smått fantastisk då det som började som en lugn hemmakväll med melodifestivalen och egengjorda chokladbollar slutade med en vända på krogen och än sån vända sen. Dom som inte blev kära ute blev åtminstone kära framför tv:n i Måns och Sebbe, det är bara att välja.

Och Mackan, vilken stjärna.. han förtjänar lätt halva min lön idag! Dock tror jag att jag behåller den själv, det är ju liksom tanken som räknas!:)