playcold

Med fraserna "det är sommar" och "man lever bara en gång" trotsade jag igår både jobb, träning och regn för en kväll ute. Imorse när klockan ringde var den spontana tanken- aldrig mer. Det känns såhär i efterhand lite väl optimistiskt att tro att denna dag skulle flyta på smärtfritt. Jag sitter i skrivande stund med en kaffe i handen (observera att jag inte dricker kaffe) och försöker att hålla mina röda ögon öppna. Det går sådär. Så frågan är ju om det var värt det? Det kunde ha varit men nu blev det inte så. Tröttheten tog överhand och humöret följde med vilket resulterade i att jag för första gången (förmodligen) någonsin kastade handduken först av alla. Vilket dock inte känns som någon tröst just nu. Trots denna miserabla morgon blir jag inte förvånad om det där "aldrig mer" har suddats ut till nästa vecka och jag befinner mig i exakt samma sits igen. För som sagt, man lever ju bara en gång.

The Who - Love reign over me