I see it now, it's all so clear, just give me time to dissapear
27/7-4/8
Jag var orolig där ett tag, riktigt orolig. Solen skiner, alla mina kompisar är lediga och jag ruttnar bort inne på mitt jobb. Varje dag den här veckan har jag, med gråten i halsen, blickat ut genom fönstret, sett den klarblå himmelen och tänkt på alla lyckliga människor som får spendera lediga dagar i solen. På jobbet sitter semesterschemat uppe och en efter en kastar handduk och tar långledigt. Någonstans bland alla papper och all semesterhets tycks dock jag ha blivit bortglömd. Visserligen har jag erbjudit mig att jobba en del i sommar men jag vill bestämt minnas att jag sa att lite ledighet vore uppskattat. Sånt glömmer man inte. Jag har vänt upp och ner på allt, finkammat varenda liten yta men ingenstans hittar jag minsta lilla tecken på semester. Så, med skräckbilden av en vit sommar (på, såväl som i kropp) i huvudet konfronterades chefen angående min semester. Mycket riktigt så var jag bortglömd eller kanske snarare ignorerad. Eftersom att vi är dränkta i arbete är det ingen förutom jag själv som gör glädjeskutt när min semester kommer på tal. Efter lite om och men lyckades jag i alla fall få en vecka, en liten, fantastisk vecka. Jag blev onekligen tagen på orden när jag sa lite ledighet. Mitt i alla glädjeskutt bokades en resa så om tre veckor flyger jag och Mickan mot varmare breddgrader. Gråten i halsen kommer från och med nu vara utbytt mot ett stort leende när jag blickar ut genom fönstret, ser den klarblå himmlen och tänker på hur lycklig jag kommer att vara när jag får spendera några lediga dagar i solen.
Och så en liten hälsning. Midsommar var kanske den trevligaste tillställningen på länge med ett undantag. Någon tog eller rättare sagt stal min kamera. Min nya kamera som jag använde för första gången på riktigt. Eftersom att det enbart var kompisar och bekanta på festen hade jag inte ens en tanke på att den skulle försvinna men det var tydligen ett stort misstag. En brottsutredning är startad och jag är fast besluten om att hitta tjuven. Det lättaste vore ju om du som tog den helt sonika lämnade tillbaka den, du vet ju antagligen vart jag bor. På så sätt slipper jag sno tillbaka den myself. Jag skulle även uppskatta en sommar utan ilska och saknad.. tack på förhand.
Tjing
Jag var orolig där ett tag, riktigt orolig. Solen skiner, alla mina kompisar är lediga och jag ruttnar bort inne på mitt jobb. Varje dag den här veckan har jag, med gråten i halsen, blickat ut genom fönstret, sett den klarblå himmelen och tänkt på alla lyckliga människor som får spendera lediga dagar i solen. På jobbet sitter semesterschemat uppe och en efter en kastar handduk och tar långledigt. Någonstans bland alla papper och all semesterhets tycks dock jag ha blivit bortglömd. Visserligen har jag erbjudit mig att jobba en del i sommar men jag vill bestämt minnas att jag sa att lite ledighet vore uppskattat. Sånt glömmer man inte. Jag har vänt upp och ner på allt, finkammat varenda liten yta men ingenstans hittar jag minsta lilla tecken på semester. Så, med skräckbilden av en vit sommar (på, såväl som i kropp) i huvudet konfronterades chefen angående min semester. Mycket riktigt så var jag bortglömd eller kanske snarare ignorerad. Eftersom att vi är dränkta i arbete är det ingen förutom jag själv som gör glädjeskutt när min semester kommer på tal. Efter lite om och men lyckades jag i alla fall få en vecka, en liten, fantastisk vecka. Jag blev onekligen tagen på orden när jag sa lite ledighet. Mitt i alla glädjeskutt bokades en resa så om tre veckor flyger jag och Mickan mot varmare breddgrader. Gråten i halsen kommer från och med nu vara utbytt mot ett stort leende när jag blickar ut genom fönstret, ser den klarblå himmlen och tänker på hur lycklig jag kommer att vara när jag får spendera några lediga dagar i solen.
Och så en liten hälsning. Midsommar var kanske den trevligaste tillställningen på länge med ett undantag. Någon tog eller rättare sagt stal min kamera. Min nya kamera som jag använde för första gången på riktigt. Eftersom att det enbart var kompisar och bekanta på festen hade jag inte ens en tanke på att den skulle försvinna men det var tydligen ett stort misstag. En brottsutredning är startad och jag är fast besluten om att hitta tjuven. Det lättaste vore ju om du som tog den helt sonika lämnade tillbaka den, du vet ju antagligen vart jag bor. På så sätt slipper jag sno tillbaka den myself. Jag skulle även uppskatta en sommar utan ilska och saknad.. tack på förhand.
Tjing
Kommentarer
Trackback