playcold

Efter några tunga veckor bestämde jag mig i måndags åter för en av dessa berömda "nystarter". Denna gång gäller det inte bara mat, träning och plugg utan också ordning, reda och en bättre inställning i livet. Deep, I know. Det här med ordning och reda är dock inget för mig, jag försöker och försöker, städar och städar, men efter en dag är det stökigt igen. Och jag lider. 
   I mars, om cirka ett fem månader alltså, har vi vår korta praktik på två veckor. Jag har sett framför mig hur jag gör min praktik antigen på Västerbottens folkblad eller Västerbottens-Kuriren för att sedan kanske ha chansen på ett litet sommarjobb. Och såklart, det blir det ju inte alltid (aldrig?) som man tänkt sig. Jag trodde mig vara ute i god tid när jag samlade kraft och ringde, men det visade sig att båda (!) tidningarna redan (!) tillsatt sina platser. Panik är ett passande ord efter dessa samtal. Umeå har inte mycket annat att erbjuda i tidningsväg så i mitt panikslagna tillstånd ringde jag Sundsvalls andratidning: Dagbladet. Jag kände redan innan att det var kört. Jag skulle bli den första i Mittuniversitetets historia som inte lyckats fixa en praktikplats eller så skulle jag vara tvungen att hitta någon öde landsbyggd där de skulle ta emot mig bara för att få se ett nytt ansikte. Ibland är det tur att det inte alltid blir som man tänkt sig. Sportchefen på Dagbladet är underbar. Jag fick mer än gärna göra min praktik där och dessutom erbjöd han mig ett frilansjobb här och nu, ett jobb! Jag vågar inte ta ut något i förskott men det lät onekligen lovande och jag är överlycklig. Det känns som att jag, med min nya inställning till livet, redan har fått en belöning trots att jag är lika slarvig och pessimistisk som alltid.