playcold

Jag är för trött för att skriva något fyndigt, intressant eller ens vettigt. Ändå känner jag att jag måste klämma ur mig något, en "skitnödig grej" som man hade sagt på journalistspråk. För det är sådant jag har sysslat med de senaste veckorna, journalisttermer, begrepp, regler och lagar, samt en jävla massa historia. Frågan mig när radion hade sin guldålder, eller när Sverige fick två tv-kanaler och jag kommer att börja rabbla årtal tills ni ber mig att hålla käften.
    Jag har aldrig pluggat så mycket som den senaste veckan, twentyfourseven har fått en ny innebörd. Sedan tentan var ur världen har alkoholen flödat och sömnen uteblivit. Min hjärna är trött. Ett ihopskrumpet russin känns som en bra beskrivning på min dess tillstånd just nu.

Och på tal om det här med journalisttermer, skjut mig den dagen jag använder förkortningar som "rubbe" (rubrik), "mellis" (mellanrubrik) eller "macka" (ett halvt A4). "Jag skulle vilja ha en liten mellis här", på riktigt, skjut mig.

Helgen hemma har verkligen varit fullproppad. Inte en lugn stund. Men äntligen: The Perishers, och det var precis så bra som jag hade förväntat mig och typ dubbelt till. Nu trycker jag på off-knappen och låter den utbrända hjärnan vila, åtminstone i några timmar, innan jag imorgon, återigen tar mig an böckerna. Over and out.