playcold

Alohol har, som alla vet, olika påverkan på folk. Att man blir fett emotional är ingen nyhet heller. Vissa blir aggressiva och andra gråter floder över ingenting. Jag skrattar. Trevligt kan tyckas och visst är det så, till en viss gräns. När man sitter och flabbar oavbrutet åt gud vet vad en halv kväll är det kanske inte lika charmigt längre. Det är dock en fylle-egenskap jag kan leva, men mina nya är oacceptabel. Jag har blivit kriminell. Igår kom jag hem med mikrofon i väskan, en mikrofon som jag stulit. Okej om jag snodde värda grejer som jag faktiskt vill ha men en mikrofon, va fan!? Jag funderar på hur jag på ett smidigt sätt ska lämna tillbaka den, det kan bli svårt.

Jag skulle göra en snabb summering för de stackare som missade gårkvällen och det lät ungefär såhär: "Vi hade fest här och det kom rätt mycket folk, massa faddrar och så. Jag blev dyngfull och hade ett deeptalk med Kim som resulterade i tårar på toaletten med Frida. Efter förfesten gick vi på Olles och Elsa snodde två kepsar, och jag en mikrofon. Sedan sjöng vi kareoke med Bengt Dahlqvist från Skilda världar och efter det hamnade Frida i fetbråk på Kebabcity, medan jag stod och tjafsade utanför. Simon sprang iväg förr att hitta idioten på Kebabcity för att sedan döda honom. Till sist gick vi i alla fall hem, arga, ledsna, trötta eller bara fulla."
Det är i Sundsvall det händer.

Nåväl, söndag är en dag för nystart. Ny vecka och nya möjligheter, typ så. Det nya, bättre livet börjar liksom alltid på en måndag för att sedan fallera på tisdag. Men det är fint att man försöker. Igår sa någon till mig att ingenting som är värt att ha i livet är lätt att få, så jävla klyschigt men också så jävla sant. Så med det i tanken välkomnar jag en ny vecka och första dagen i resten av mitt liv.

Tack och hej.