playcold

I går var jag på min första allsvenskan match, i alla fall i modern tid. Det började sådär. Med lånat pressleg traskade jag upp på pressläktaren, lite nervös inför vad som komma skulle. Jag möttes av en smockfull pressläktare och fick en mindre hjärtattack när ett litet snedsteg från tv4 helt oväntat fanns på plats. Att låtsas att inte se är, som Linus skulle ha sagt, både snyggt, diskret och fläckfritt, typ.

Hur som helst slutade det desto bättre. Efter en veckas praktik på Dagbladet nådde jag höjdpunkten på min journalistiska karriär. En intervju med Henke Larsson. Face to face med Henke Larsson. Om jag skulle dö nu skulle jag dö lycklig, typ.

Annars har jag blivit utsedd till basketreporter, följer varenda steg Dragons tar och nämner SM-guld i varje mening. Lite extra press där. Dessutom verkar det finnas en liten möjlighet till jobb i sommar. Och därmed föll ett stenberg från mitt hjärta.

Det finns mer att berätta, så stay tuned för att få veta mer om när gjorde bort mig för Giffarnas klubbchef, eller varför jag blev portad från deras omklädningrum..