playcold

Jag har jus läst igenom de två första månaderna av min blogg. Det är förfärlig läsning men jag blir sjukt nostalgisk och saknar känslan. Det var paradoxalt nog den bästa och värsta tiden i livet. Vart enda inlägg hade någon koppling till dig och dikterna haglade. Att lite kärlek kan göra en så konstig. Så konstig att man helt plötsligt börjar att producera dikter som att man aldrig har gjort annat. Och att det ska vara så svårt att släppa.

When lies are taking over
and your mind has lost control
When your body's just a weapon
to kill your aching soul

When you don't know were you're going
and the day has lost its light
When the darkness is taking over
and you can't put up a fight

When you've lost your strenght and courage
and all your hope is gone
When a day is like forever
and you know you can't go on

When your thoughts are just like torture
and you feel like you have none
When life is feeling useless
then I am your only one