playcold

Christian är min klasskamrat och tillika granne. Han brukar komma till mig när han vill låna något. Det kan vara allt från DVD-spelare till eltejp. Särskilt populärt är dock toalettpapper och dammsugare. Jag ställer självklart alltid upp eftersom att jag har betraktat Christian som min vän.
   Men nu har situationen förändrats drastiskt. I lördags fyllde jag år (om någon nu hade missat det) så jag blev tvingad till att ha en uppstyrd fest även denna lördag. Christian är inte den som bangar på fest. Under förra terminen var han ute cirka tre gånger i veckan och svepte i snitt 25-30 öl (hur många av dessa han har köpt själv är dock oklart), enligt två anonyma källor i hans närmaste bekantskapskrets. Med andra ord var han ett säkert kort på gästlistan. Men som kommer det hårda slaget, Christian tänker inte komma på min födelsedagsfest.

Jag blir såklart sårad. I ett desperat försök att få honom att ta sitt förnuft till fånga hotar jag med att dra in alla lån för all framtid. Christian själv förstår att en sådan situation skulle vara ohållbar och gör via sitt blogg ett lamt försök att få mig att mjukna. Han meddelar att han kanske kan tänka sig att "dyka upp vid 22-tiden för att mingla lite, och sen sticka hem till tvättmaskinen" och undrar om det är okej med mig. Nej, det är inte okej! Alla förstår ju att detta enbart är för att han ska ha få tillgång till dammsugare och toalettpapper när det krisar.

Det värsta av allt är anledningen till att han inte kommer: han ska tvätta. Vilket är för bisarrt för att vara sant, vem tvättar 23-02 en lördag kväll? Så Christian: om du tänkte sova något annat än skavfötter på lördag, säg det, för då skulle jag förstå. Annars verkar det som att det är vår vänskap Christian spolar ner i toaletten, istället för mitt toalettpapper.